Det var en mörk natt och Lamar hade varit på hans tomt. Hans helt egna tomt! Han var så långt hemifrån han kunde komma i princip men inte ens här kände han sig helt trygg. Han hade kommit hit tidigare på dagen men varit noggrann med att ingen skulle få se honom, inte ännu.
Han hade sett till att klä sig diskret och höll sig i hyrbilen tills kusten var klar, han smet ut ur bilen och fixade det som behövde fixas och gömde sig tills solen gått ner och trafiken avstannat. Då satte han sig i hyrbilen igen.
Han lämnade av bilen på macken och gick sedan till sjukhuset, som bara låg 30 minuters gångväg därifrån.
Lamar stannade utanför sjukhuset och tänkte. "Detta är sista gången jag är Lamar. När jag går ut igenom de dörrarna är jag en ny människa som ingen kommer känna igen eller veta vem det är."
Han kände sig sorgsen men också lättad. Efter många års kamp skulle det äntligen ske. Läkarna väntade på honom och om 3 dagar skulle han få lämna sjukhuset igen.
Han kunde inte låta bli att tänka på allt han hade förlorat för det här. Sina vänner, sin familj.. allt. Men detta var rätt, vad de än tyckte.
Han log för sig själv, sen gick han mot dörrarna.
Dörrarna gled upp och sköterskan i disken tittade upp. När hon fick syn på honom log hon igenkännande, de hade träffats förut.
Vad var det hon hette nu igen? Anna? Anja? Han mindes inte, men var inte säker på om hon presenterat sig eller om han bara tyckte att det såg ut att vara hennes namn.
-Är du redo? frågade kvinnan som såg ut att hetta Anna eller kanske Anja.
-Jag är redo. Nu kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar