fredag 30 maj 2014

1.6 Prisutdelning och ett riktigt hem!

Dagarna flöt på utan någon större förändring men en dag, när den första snön föll. Knackade det på dörren.
Sophia stelnade till. Vem skulle knacka på hennes dörr? Hon hade aldrig fått besök innan och hon blev väldigt nervös av det hela.


När hon tittade ut såg hon mannen med de väldig gröna ögonen titta tillbaka på henne. Han log ett charmigt leende och hon låste upp dörren och försökte snabbt kamma till håret innan hon öppnade.

-Godmorgon.. sa Sophia lite misstänksamt. 
-Äsch se inte så skeptiskt ut. Får man inte leta upp någons bostad och komma förbi oannonserat utan anledning...? 

Sophia log och lade armarna i kors.

-Jag ville bara säga hej, jag jobbar ju nästan hela tiden men jag tyckte du verkade vara en trevlig tjej så jag ville kolla om du ville hitta på något någon gång.

-Öhm. Alltså. 

Sophia tänkte efter. Hon ville på ett sätt berätta allt för honom nu, men på ett sätt ville hon inte att han skulle veta. Hur skulle han ta det? Hon ville umgås med honom men samtidigt inte, hon hade en känsla av att han var mer intresserad av henne än hon av honom.

-Ta det lugnt tjejen! Ring om du blir intresserad bara, här är mitt nummer. Och förresten. Du har inte frågat efter mitt namn.

-Oh, jag. glömde...

-Det är lugn, mitt namn är Jeremiah. Vi kanske hörs?

Jeremiah log ännu ett charmerande leende som fick det att hätta i hennes kinder innan han gick sin väg. 


Sophia gick in och spenderade dagen hemma, hon hade varit krasslig det senaste och det var riktigt stormväder ute. Mörkt och blåsigt.

Efter att hon lusläst tidning i brist på annat att göra gick hon ut för att göra en snögubbe. Hon mindes inte ens när hon sist gjort det och fann det svårare än vad hon mindes. Men hennes byggande blev avbrutet av att hennes telefon ringde.

-Sophia Mwari?
-Ja, det är jag?
- Vad bra! Jag ringer ifrån stadshuset, du kan komma och hämta ditt pris, du vann!
-Jag vann.. vad då?
-Du vann stylistpriset! Varje år delar Monte Vistas stadshus ut priser till olika personer inom olika yrken för att höja arbetsmoralen, och i år blev du nominerad och vann. Är detta okänt för dig?
-Jaa.. Vem nominerade mig ens?
-Din chef, Giovanna! Du kan komma och hämta priset ikväll under ceremonin kl 19. 

Personen i telefonen lade på och Sophia skrattade lite för sig själv. Inte trodde hon att hon någonsin kunde vinna ett pris så där? Den där Giovanna alltså!


När tiden var inne åkte Sophia till stadshuset och ceremonin var större än vad hon trodde, eller ja, det var fler folk än vad hon trodde men själva ceremonin var liten och smärtfri. De ropade sonika upp folks namn gav dem en check och ett pris och sen var det lite snacks och billig champagne som delades ut.

Men Sophia njöt av det hela. Hon hade egentligen kanske föredragit att inte få så mycket uppmärksamhet på sig på en gång och vissa personer tyckte titta misstänksamt på henne, men hon njöt av uppmärksamheten.

Hon hade aldrig varit så stolt över sig själv. Hon önskade att hennes mormor kunde se henne nu.


Priset var allt annat än litet och tog ganska mycket plats, och hur de skulle representera styling det är ett mysterium!


Dagen efter möttes Sophia av applåder på jobbet och hon kände att hon rodnade av lycka och stolthet. Allt gick så bra nu! Hon hade fått en löneförhöjning på grund av att hon vann priset och hon löste in checken på lunchen och nu ägde hon helt plötsligt ganska mycket pengar.

Hon kände att det var dags, hon skulle stanna i den här staden alltså behövde hon ett hus och inte ett portabelt hem.

Eftersom det gått ännu en vecka var det dags för Sophia att byta outfit och hon var särskilt stolt över skorna hon hittade som var väldigt söta, även om de kanske inte matchade perfekt med resten av kläderna. Det var verkligen dags att byta till varmare kläder då vintern kom med hastiga steg.




















Sophia kom tillbaka till sin tomt efter jobbet och kollade på telefonen. Det var 5 minuter kvar innan tjejen som skulle köpa husvagnen skulle komma och hämta den och 30 minuter kvar innan det kom ett gäng med folk som skulle hjälpa henne att snabbt montera ett hus.

Hon tittade på husvagnen som varit hennes hem det senaste och hon kände att hon blev lite sorgsen av att sälja den. Den hade betytt så mycket för henne det senaste men snön kom allt snabbare och det var redan väldigt kallt inne i vagnen.

Hon skulle sälja allt där inne, allt utan hennes pris hon vunnit.

Husvagnen påminde henne om sitt tidigare liv. Hon hade börjat livet i husvagnen som Lamar. Och hon behövde gå vidare i livet. Så allt skulle bort. Allt.




Några timmar senare stod hon framför ett liiiiteet hus med spanskinspirerad design. Flyttgubbarna som hjälpte henne montera stugan hade till och med hjälpt henne sätta upp juldekorationer så nu såg det verkligen ut som ett riktigt hem.

Dock var det inte det finaste hus världen sätt men det var hennes hus. Sophias hus.

Taperna och golvet var långt ifrån perfekta, hon hade köpt dem riktigt billig på ett Överskotts Bolag eftersom hon inte hade råd med riktiga men det gjorde inget. Hon hade ett hem. ett helt eget hem. 

Allt i huset var mer eller mindre nytt. Mycket var begagnat eller köpt billigt på grund av att de var defekta (kylskåpet till exempel hade fel färger och spisen saknade lampa i ugnen) men för henne var det perfekt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar