1.10 Är allt som det ska med tvillingarna?

Pengarna Sophia vunnit och sparat ihop försvann snabbt när hon byggde ut huset. Hon ville att tvillingarna skulle få ett eget rum. Hon hade även tankar på att bygga ut huset ytterligare i framtiden, därav den konstiga formen på huset.

Vill du se mer bilder på huset kolla HÄR!

Sophia som hela tiden ville hålla sin stil uppdaterad (läs mer om det här!) tyckte det var underbart skönt att komma ur mammakläderna och in i sina vanliga kläder.

Eftersom det var vår valde hon kläder som var lite svalare men ändå fungerade både i regn och solsken.

Hon valde också att låta håret vara utsläppt. Det var ovant att ha det utsläppt men hon trivdes väldigt bra med det, det var skönt att slippa kamma ner det hela tiden.

De första dagarna var väldigt påfrestande och händelselösa för Sophia. Hon försökte sova, äta och duscha i barnens sovpauser men de var inte långa.

Danielle var ganska högljudd av sig och ville ständigt ha uppmärksamhet. Decan skrek aldrig, utan gnällde istället. Hon verkade inte alls vilja ha lika mycket uppmärksamhet som Danielle men åt lika mycket som sin syster.

Och de åt MYCKET.

Sophia och Danielle. 

Sophia som var yngst i sin familj hade inte mycket erfarenhet om barn, så hon pratade mycket med både Giovanna och Sara.

Giovanna berättade om alla småtrix som är bra att veta som förälder. Att man ska försöka mata barnen samtidigt så att de sover ungefär samtidigt och liknande. Dock tyckte Giovanna också att mängden mat barnen åt var väldigt mycket. Samt takten de växte i.

Sara var väldigt intresserad av det hela och lyssnade noggrant till vad Sophia berättade.

-Men ska de verkligen växa så här fort?
-Sophia, dessa barnen är... speciella. Jag har pratat med vår... gemensamma vän, som säger att det kommer att avta. Det verkar som om han sett detta förut. 

Sophia kunde ändå inte låta bli att vara orolig för sina barn.

Trots att barnen kanske var speciella så var inte livet som ensamstående småbarnsförälder det. Sophia upplevde samma saker som många andra föräldrar gör. Stress, sömnsvårigheter och snabba duschar.

Sophia levde i stort sett bara på snabbmat och tupplurar.

En dag kom Jeremiah på besök.

-Kom igen, vad sägs som en snabb liten dejt? Du kan ringa efter barnvakt.
-Jeremiah, jag har sagt nej. Jag vill inte lämna mina barn till någon främling för att jag ska smita iväg för lite nöjes skull.

Jeremiah såg irriterad ut, hans charm var som bortblåst när han var irriterad men Sophia förstod det hela. Han verkade uppriktigt vilja vara med henne.

Men hon kunde inte. Speciellt inte nu.

-Jeremiah jag... Vi måste prata om det här. Jag tycker om dig, du är väldigt trevlig och så men jag kan inte göra det här just nu. Det fungerar bara inte. Mina barn behöver mig och jag vill att de ska ha det så bra som bara möjligt.

Jeremiah tittade ner i golvet. Han såg lite sårad ut, men han log när han mötte hennes blick igen.

-Jag förstår det Sophia. Jag tycker vara det är tråkigt. Jag tycker om det men vet inte om jag vill gå runt och vänta på dig för alltid.

-Det förstår jag, och jag ber dig inte att vänta på mig. Ut i världen! Träffa nya människor och ha kul, men jag måste göra det här.

Ett par dagar senare...

Eftersom omständigheterna var som de var så var det svårt att avgöra hur de skulle fira tvillingarnas födelsedag. Sophia hade bjudit hem Sara dagen innan som hade undersökt barnen och sagt att de skulle växa upp vilken dag som helst.

Så Sophia tänkte att det vara bara att köra på. Hon visste att folk skulle undra varför barnen växte så fort, vad Decan hade för fläck på näsan samt den stora frågan. VEM var fadern?

Men Sophia ville att barnen skulle få så normal uppväxt som vanligt.

Hon bjöd sina arbetskamrater, Sara, Jeremiah och några av sina stamkunder.

Sophia var orolig att ingen skulle komma men det kom ganska många! Och som tur var kom alla väldigt bra överens så det var ingen som frågade om barnens ursprung eller tidiga födelsedag.

Sophia var ändå glad att Sara skulle vara där. Barnen var ju nästintill som vilket barns om helst, men Sara såg ändå spänt på när de skulle växa upp.

Man visste ju aldrig.

 Först ut var Decan som var äldst. Hon har rött i håret som hela tiden verkade bli ljusare, ljusa ögon och något slags födelsemärke på näsan som påminde något om en nos. Men det kunde väl inte bara möjligt?

Barnens hår växte också väldigt fort, så Sophia såg till att fläta det så att de inte fastande överallt.

Decans egenskaper:
Ensamvarg
Klumpig

Favoriter:
R&B, Masala-curry och Svart.

Danielle var lik sin syster, men ännu mer lik sin mamma. Hon var mörkare än sin syster och hade sim mammas hårfärg (i alla fall den naturliga, Sophia var ju inte riktigt så ljushårig naturligt) och ögonfärg.

Danielle hade en förmåga att få allas uppmärksamhet bara genom att vara i ett rum. Decan verkade ta tillvara på detta som höll sig undan.

Danielles egenskaper:
Vänlig
God

Danielles favoriter:
Vissångare,  varmkorv och brun.