1.11 Livet som småbarnsförälder.

Likt de alla småbarnsföräldrar vande Sophia sig med att snabbt vakna om någon om tvillingarna var vakna. Det ledde ofta till att hon fick sova i korta intervaller men hon skulle aldrig byta bort det.

Snart skulle hon vara tillbaka på jobbet igen, och hon hade varit i kontakt med en som skulle sitta barnvakt åt henne men hon hade helst velat stanna hemma. Men hon behövde pengarna. Hon ville att barnen skulle få växa upp i ett fint hus.

¨
Danielle var duktig, snabblärd och högljudd. Hon tyckte om att få all uppmärksamhet och fick hon inte det, så såg hon till att hon fick det. Barnens tillväxt hade börjat avstanna något så att de nu växte i en takt som var mer normal.

Danielle var väldigt snabb på att lära sig att använda pottan, vilket var skönt så att Sophia slapp lägga ut lika mycket pengar på blöjor.

Decan var inte lika snabblärd som Danielle och kunde få problem med även enkla saker som byggklossar. Detta ledde snabbt till att hon blev arg och gav ifrån sig ett morrliknande ljud. Men hon var aldrig högljudd som sin syster.

Om frustrationen blev förstår började hon tyst snyfta och sökte sig till sin mamma. Men annars höll hon sig gärna lite för sig själv. Danielle försökte hela tiden vara si samma rum som sin mamma medan Decan kunde vandra iväg.

Danielle var extra förtjust att leka med den lilla xylofonen. Även om hon i mellan åt mest tuggade på klubban. Men det var inte lätt med växande tänder och även om Sophia försökte få henne att sluta så åkte klubban in i munnen så fort Danielle var själv.

Sophia märkte också att Danielle var väldigt duktig på att spela xylofonen, det verkade som hon tidigt utvecklat ett bra gehör.

Sophia var glad att se att tvillingarna spenderade en del tid med varandra. Hon kunde inte låta bli att oroa sig över att Decan hela tiden drog sig undan.

Hon visste själv vad utanförskap kan leda till och ville inte att det skulle drabba Decan, även om Decan inte verkade vantrivas med att vara själv.

Danielle verkade ha ett bra inflytande på Decan som visade henne små knep när Decan behövde hjälp. Sophia hade pratat med Sara om detta, som sa att det var bättre om de lärde varandra än att hon gick in och hjälpte till. Decan tog bara lite extra tid på sig, det var inte mer med det.

Decan och Danielle verkade även börja utveckla ett tvillingspråk och tjattrade glatt med varandra, men Sophia hade läst att det inte var ovanligt och inte heller något att oroa sig för.

Men allt var inte frid och fröjd hos familjen Mwari, eftersom Sophia inte hade råd med att köpa annat än det billigaste av allting gick allting sönder hela tiden. Det positiva var att Sophia upptäckte att hon blivit duktigt på att laga saker! Men detta var en av anledningarna till att hon behövde komma tillbaka till jobbet.

Hon ville ha ett hem där saker fungerade.

Även om det tog lite extra tid började Decan också förstå grejen med pottan vilket gjorde Sophia väldigt stolt. Hon kände att hon hade två olika typer av stolthet för sina barn.

Hon hade en ständig stolthet över Danielle som verkade lyckas med allt hon försökte sig på, och hade en känsla att hon skulle kunna bli vad hon ville.

Och för Decan blev hon stolt för varje gång Decan lyckades. Hon hade en känsla av att Decan kommer lyckas lika bra som Danielle bara att det kanske tog lite extra tid, och att hon skulle få hitta sin egen väg dit.

Decan är verkligen en ursöt liten unge.

Danielle var överlag lätt att hålla reda på. Hon hade inga större problem med att sitta i sin spjälsäng och leka med sin nalle.