1.13 Tvillingarnas hyss.

Solen stiger upp över Monte Vista. Tvillingarna och Sophia sov tryggt i sitt hem. Sophia hade minsann märkt att en viss Decan var på väg att ge sig iväg på upptäckts färd och lyckats fånga in henne.

Idag hade Sophia bara en kort dag på jobbet. Hon skulle komma och undervisa de poliser som jobbar "under cover", visa hur man kunde ändra sitt utseende enormt med smink och frisyrer. Hon var väldigt bra på detta eftersom det var något hon själv hade kämpat med.

Tvillingarna hade vant sig vid att Sophia åkte iväg men verkade ändå gladast när hon kom hem. Barnvakten berättade att de leker bra och snällt med varandra med att Decan hade en förmåga att ställa till med bus och ofta fick Danielle att delta.

-Men, det visar nog bara att det är två friska ungar eller hur? sa Sophia och barnvakten nickade och suckade. Hennes döttrar var det alltid full fart på och det var inte många lugna stunder.

Sophia hade velat ta med tvillingarna på mer saker men det var svårt att ta med två barn i taxi och att gå med dem utan vagn var omöjligt. Giovanna hade erbjudit sig att hjälpa till men Sophia kände ändå att hon inte kunde med att fråga om hjälp.

Istället försökte de hänga i deras trädgård, Sophia brukade försöka sola eller läsa lite men dock blev det bara korta stunder med lugn och ro eftersom barnen hade en förmåga att snabbt ta sig därifrån för att undersöka saker.

Senare på kvällen lämnade Sophia barnen framför leksaker för att snabbt ta en dusch, något som var svårt att hinna med ibland.

När hon kommer ut ser hon att barnen håller på med det senaste hysset. Sophia blev väldigt orolig eftersom de var nära spisen och skynda de sig fram och ta ner dem.

Hon försökte förklara för dem varför de inte fick göra det men Danielle tittade bara forskande på henne och nickade och bad om ursäkt medan Decan lekte med sina fötter och inte verkade lyssna alls. 

Det var dags för tvillingarna att sova och Sophia såg framemot att få en kort stund för sig själv innan hon också skulle gå och lägga sig. Men Decan verkade inte vilka somna och Sophia lekte med henne en stund innan hon började bli sömnig.

Danielle sov som en stock och verkade inte störas av sin systers skratt.

När Decan också hade somnat så knackade det på dörren och Sophia förstod inte alls vem det kunde vara, men när hon öppnade dörren och såg Sara mindes hon att de hade bestämt för att träffas snabbt efter Sara hade slutat för dagen.

-Förlåt, jag glömde helt bort det.
-Det är ingen fara, ville bara säga att provsvaren på de senaste testerna ser fina ut. Barnen är friska och starka. Att de lite mer än andra barn är för att de växer lite snabbare än de flesta. Men som jag sagt tidigare kommer detta att börja avta. Hur utvecklas dem annars?

Sophia suckade, det var svårt för henne att säga och jämföra då hon inte träffat så mycket andra barn men tänkte efter noggrant innan hon svarade.

-Bra tror jag. Danielle lär sig allt hon tar sig an, och gör det snabbt. Hon lärde sig snabbt att både gå, prata och använda potta och är allmänt sociala och trevlig. Hon verkar gilla att stå i centrum men hon stjäl inte strålkastarna mer än många andra barn, jag tror mest att det syns så tydligt eftersom Decan är tvärtom. Håller sig i bakgrunden. Interagerar inte med barnvakten utan verkar bara vilja prata med mig eller sin syster. Hon utvecklas långsammare än Danielle och tar längre tid på sig att lära sig saker.

-Det låter helt normalt, barn utvecklas olika, även dessa barn antar jag. Fortsätt som vanligt och behandla dem som andra barn. Hur är det med Decans födelsemärke? Har de skett några mer förändringar?

-Inte hittills, tror du att det kan göra det?

-Sophia, om jag ska vara ärlig så vet jag inte, men risken finns. Speciellt medan hon växer. Blir det en allt för allvarlig defekt kan vi alltid operera bort det.

Sophia skakade på huvudet. Om det var det Decan ville göra fick hon ta det valet när hon var vuxen, hon tänkte inte ändra på henne mot hennes vilja.

När Sophia kom in var Decan vaken igen och Sophia som tänkt gå och lägga sig stannade upp en stund till för att träna extra på Decans tal. Hon ville att hon skulle ha samma förutsättningar som alla andra och eftersom hon redan stack ut ville hon att hon skulle smälta in i övrigt.

Decan var duktig denna gången och tillslut släppte det och hon lärde sig tala! Men hon blev inte mer pratglad för det.

 
Dagarna gick och det började närma sig deras födelsedag och Sophia var så glad att de hade varandra, att de hade någon som de kunde dela sina upplevelser med och hoppades att de skulle vara vänner för evigt.

Tvillingarna som fortfarande pratade tvillingspråk med varandra visade inga tecken på att de skulle tycka mindre om varandra men det är bara tiden som kan svara på om de kommer vara vänner för evigt.