1.15 Första dagen i skolan.

Sophia hade köpt en tvättmaskin då det nu var mycket mer kläder som skulle tvättas än tidigare, speciellt nu när tvillingarna skulle ha kläder till gymnastiken och liknande. Hon hade dock inte råd med en torktumlare vilket var något hon var väldigt irriterad på. Hon trodde att denna tiden skulle bli lite lugnare eftersom hon inte behövde ta hand om tvillingarna hela tiden men icket!

Laga mat, städning, tvätt, jobb och så skulle man hinna umgås också.

Men vad gör man inte för familjen?

Sophia var väldigt konfunderad över dessa tomtegravar som dök upp överrallt på tomten. De finns väl inte trädgårdstomtar i verkligheten? Det måste vara någon som skojar med henne.

Fem stycken såna här har hon hittat, eftersom hon inte vet vad hon ska göra med dem så har hon bara lagt dem i ett skåp än så länge.

Senare den dagen...

Det var kväll. Och inte en vilken kväll som helst. Det var kvällen innan tvillingarna ska börja skolan, men Decan och Danielle sov som stockar båda två men Sophia var orolig.

Dagen efter vaknade de tvillingarna tidigt. De passade på att gå ut och leka en stund innan skolan började. Sophia hade fullt upp med att laga frukost och lunch till dem. Och eftersom hon var så nervös lyckades hon bränna frukosten inte bara en utan två gånger.

Den lilla familjen satt samlad runt det lilla skrangliga trädgårdsbordet de hade som köksbord när de hörde ett tutande utanför. Tvillingarna kollade förvirrat på varandra och Sophia sa:

-Det är skolbussen! Skynda er nu!

De log förväntansfullt och slängde på sig väskorna innan de sprang ut.

Tvillingarna är de första barnen på bussen, men det är inte konstigt då de bor ganska långt ifrån centrum. Detta var ju et medvetet val av Sophia som aldrig trodde att hon skulle få familj.

De ser ganska nervösa ut, och Decan som lagt sina öron lite bakåt ser extra sur ut!

Sophia hann inte oroa sig speciellt länge innan det var dags att gå till jobbet, det var en ganska typisk dag. 3 stycken hembesök och sedan åkte hon till salongen och jobbade de sista timmarna. Hon tjänade ganska bra med pengar nu, och om bara någon dag skulle hon ha råd att göra om i köket. Hon funderade också på att köpa en ny tv.

Tvillingarna hade pratat om det, så det skulle nog bli prio ett!

När hon kom hem från jobbet satt Danielle, som var helt nyduschad vid bordet och pluggade. Hon såg väldigt koncentrerad ut men eftersom hon inte såg Decan någonstans avbröt hon henne.

-Vad duktig du är! Har din syster varit lika duktig?

Danielle rykte på axlarna.

-Vart är hon?

Danielle nickade med huvudet ut mot gården och Sophia gick ut.

-Decan! Sitt inte så nära vägen! Sophia lät argare än vad hon menat men hon blev väldigt orolig. Decan rykte till och ställde sig snabbt upp. Hon verkade inte förstå att hon satt så nära vägen.

-Vad gör du här ute?

Decan rykte på axlarna. Det verkade som om det var ett universellt sett att kommunicera idag.

-Kom in så pratar vi om det där inne. Det börjar bli mörk och då ska inte barn vara utomhus.

Decan nickade och tittade i marken. Hon hade aldrig varit så talfört men nu verkade hon lite extra tystlåten.

När det kom in tittade Sophia på Decan som inte verkade vilja säga något. Efter en stund avbröt Sophia tystnaden.

-Hände det något i skolan?

Decan rykte på axlarna igen.

Sophia satte sig på huk och lade sin arm på hennes axel och med andra handen lyfte hon upp Decans haka.

-Häng inte med huvudet, var alltid stolt över vem du är. Andra kanske inte förstår sig på dig. De kanske kommer viska bakom din rygg och säga saker som sårar dig men det är för att de inte förstår. Men DU är perfekt precis som du är okej.

Decan nickade och såg lite lättad ut.

-Det var svårt också.

-Lektionerna?

Decan nickade. Sophia gick och satte sig på köksgolvet och klappade på golvet bredvid sig.

-Sätt dig här så hjälper jag dig med läxan.

Decan kom och i början gick det väldigt långsamt och stakigt, men så fort hon förstod poängen gick det snabbt och bra.

"Hon kan ju det här egentligen, det är bara det att hon har dåligt självförtroende, och det blir ju inte bättre av att hon har svårt att få vänner och sticker ut. Undra hur jag kan hjälpa henne?" tänkte Sophia.

Sophia var glad över att hon hade sin tvilling. Danielle fick Sophia att vara med och leka och snart skrattade de båda två som vanligt. Sophia hörde dem viska, men ville inte tjuvlyssna så gick därifrån. Hon förstod ändå inte vad de så då de pratade sitt tvillingspråk.

Sophia hoppade in i duschen och när hon kom ut var det väldans massa oljud i köket. Danielle och Decan sjung, skrattade och skrek med hela hjärtats lust och Sophia njöt av oljudet. Det var skönt att inte bo i ett tyst hem.

När hon tog på sig kläderna och torkade håret hörde hon att de inte pratade simlish, de pratade sitt tvillingspråk. Så hon hojtade till så att de hörde henne när hon gick ut ur badrummet.

-Glöm inte av att träna på simlish också, okej?

-Okej, mamma! sa de båda i kör.

-Vad är det ens för språk ni talar, har ni hittat på det själva?

De fnissade väldigt innan Danielle svarade:

-Det är väl klart att vi inte har! Det är ju ett riktigt språk! Man kan väl inte hitta på ett språk eller?

Sophia kollade fundersamt på dem -Men hur kan ni prata det då?

De båda rykte på axlarna återigen och tillslut sa Decan med en låg röst.

-Vi har alltid kunnat det, vi trodde du kunde det med?