Det finns många olika sätt att att ha roligt, Decan föredrar spännande äventyr, där hon låtsas vara chaufför, riddare eller äventyrare medan Danielle föredrog att läsa om sina äventyr. Danielle hade också stora planer för sin framtid. Hon hade inte bestämt sig riktigt vad hon ville bli men hon ville jobba med något givande.
Även om Sophia jobbar ganska mycket försöker hon se till att de alltid finns en tid på dygnet då de sätter sig ner tillsammans och pratar. Hon lyssnade stolt över Danielles nya framgångar i skolan, hon hade fått många nya vänner och trivdes verkligen.
Decan pratade om sina äventyr som busschaufför och undvek att prata om skolan. Sophia ville inte heller pressa henne men hon hade pratat med deras klassföreståndare som sa att hon inte verkade ha några direkta vänner. Hon drog sig hela tiden undan och lekte för sig själv.
Efter middagen var Sophia med och hoppade lite hage med tvillingarna, det var svårare i högklackat än vad hon trodde!
Danielle är väldigt ambitiös och vill försöka tjäna lite extra pengar så hon har börjat sälja muffins och annat som hon bakat. Visserligen tjänade hon inte stora pengar men efter några dagar var hon nästan upp i 100 simdaler.
När Sophia frågade vad hon skulle köpa berättade Danielle att hon skulle skänka bort dem, men att hon ville skänka 100 simdaler och det saknades lite. Sophia blev så rörd att hon gav de som saknades.
Decan gör allt mer hyss i hemmet, även om det ännu inte är något som listat ut att det är hon som ligger bakom dem. Att stoppa färg i duschen var en av hennes favoriter.
Danielle som skulle duscha innan hon gick och la sig skrek rakt ut när hon insåg att hon återigen fått håret färgat rosa.
-MAMMA! NU HÄNDE DET IGEN.
-Men vad sjutton! Jag förstår inte vad det är för fel! Vänta så ska jag hjälpa dig att tvätta ut färgen.
Efter mycket skrubbande så försvann färgen och då hörde Sophia Decan ropa på henne.
"Vad är det nu då?" tänkte hon och gick in i deras rum.
-Mamma! Sätt dig i soffan där så ska du få se!
Sophia satte sig i soffan och hörde ljudet av en pruttkudde. Decan sprang ut ur rummet och skrattade så att tårarna sprutade.
-Decan! Det är inte okej att göra så här! Du måste sluta med detta annars får du utegångsförbud!
Decan slutade skratta och tittade ner i golvet.
-Men det är så roligt...
-Varken jag eller Danielle tycker det.
-Okej. förlåt.
-Det är ingen fara Decan, men du måste försöka tänka på vad du gör och hur det påverkar andra.
Decan nickade.
Senare på kvällen var läste hon en saga för Decan, Danielle hade för länge sedan sagt att hon föredrog att läsa själv men Decan ville fortfarande lyssna på när Sophia läste.
"Jag får passa på att njuta av det så länge det vara, snart kommer de vara så stora!" tänkte Sophia när hon släckte lampan till deras rum.
Det började faktiskt närma sig deras födelsedag, och Sophia hade velat göra något speciellt då, om hon hade råd.
Senare den veckan...
Det hade börjat bli kallare ute, hösten närmade sig snabbt. Träden hade börjat få gula blad och frukten började mogna på träden.
Sophia såg till att göra extra goda och nyttiga middagar i form av soppor och varma röror.
Eftersom det blev allt mörkare var det perfekt att berätta spökhistorier för varandra. Decan tyckte det var roligt men hennes handlade mest om skelett som kom till liv och sedan tröttnade hon på det så då berättade hon istället hur skelettet åkte på fantastiska resor runt jorden.
Danielle blev inte rädd men hon tyckte det var roligt att höra sin syster berätta.
Danielle var däremot duktig på att berätta riktigt läskiga historier eftersom hon hade läst så många skräckberättelser tog hon mycket inspiration ifrån dem. Decan satt som fängslad när Danielle berättade.
Sophia hade bjudit över Sara, och hon hade åldrats mycket sedan de träffades sist.
Efter de pratat lite allmänt så började de prata om tvillingarna.
-De utvecklas bra, även om de utvecklas olika. Jag kommer snart gå i pension och då kommer jag nog flytta... utomlands. Men jag kommer försöka hålla kontakten och du kan alltid kontakta mig om det är något. Men jag trot att det kommer gå bra. De växer inte lika snabbt längre och verkar passa in. Eller?
-Ja, Decan har lite svårt att passa in..
-Det är ingen fara tror jag, hon är bara annorlunda, jag tror att hon kommer klara sig bra.
-Sedan vad gäller hennes speciella öron? frågade Sophia.
-Ja, jag vet inte. De senaste proverna visar inget onormalt så jag tror inte det kommer utvecklas några mer... abnormiteter. Men jag har kollat upp det hela så vi kan operera bort öronen, och det nosliknande födelsemärket också.
-Det får hon välja själv, jag tänker inte ta det valet åt henne. Förresten, dina ögon är annorlunda, visst lyser de?
Sara tittade ner i golvet och såg lite stressad ut.
-Öhm.. ja kanske det? Men oj, vad klockan är mycket, men säg till om ni vill opereras, förstår ju om hon inte vill gå runt med kattliknande öron hela livet.
Vad Sophia inte visste var att tvillingarna hörde var enda ord. Decan satt och tittade tyst på tvn och Danielle tittade på Decan.
Hon försökte skämta lite med henne men Decan verkade inte lyssna.
Efter en stund gick Decan och la sig och sa inget mer den kvällen, Danielle var orolig för sin syster men vad skulle hon göra?
Hon försökte prata lite på deras "egna" språk med henne men Decan bara vände sig om och nonchalerade henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar