torsdag 5 juni 2014

1.7 En chansning som kan kosta liv.

Sophia njöt av snön. Vilket var tur för medan hon väntade på att dagens första kund skulle öppna dörren så byggde hon en snögubbe. Hon han inte så långt och när kunden öppnade dörren insåg hon vad hon gjort. Påbörjat en snögubbe på någon annans veranda.

Som tur vad skrattade kunden bara lite och Sophia påbörjade med dagens jobb.

Tre olika typer av badkläder ville kunden ha, så där lagom mitt i vintern kan man ju tycka!


Strax innan Sophia ska ge sig iväg till nästa kund ringer telefonen och hon var säker på att det var Giovanna som skulle be henne ta sig an en extra kund men blev förvånad när det var hennes läkare Sara som ringde.

-Vill du fortfarnde det vi pratade om?
-Ja, har du hittat ett sätt?
-Ja, men det är lite... annorlunda. Och farligt. Du kommer få ett besök i natt som förklarar resten. Du måste förstå att detta är väldigt nytt, och det kan sluta illa.
-Men det kan också sluta bra?
-Ja. Sara lade på luren och Sophia kände att hon stod blixt stilla ett tag.

Hon ville inget annat än att ha barn, men... Var hon beredd att offra allt hon gjort för att komma dit hon var idag?



Hon åkte och köpte en tv på vägen hem från jobbet, och tur var väl det. Att försöka få igång den gamla tvn höll henne sysselsatt i flera timmar. När det plötsligt knackade på dörren kände hon att hon fick hjärtat i halsgropen.
Hon reste sig långsamt och gick emot dörren. Hon slog handen för munnen när hon såg vem som stod där. Det var en man, men med helt svarta ögon och grön hud. Hon försökte att inte stirra, men det var svårt. Han hade också en väldigt konstig klädsel.

-Är du Sophia? rösten var metalisk och hård. Den var inte som någon annan röst hon hört förut.
-Ja, ja det är jag. hon var nervös men ville inte visa det.

-Okej. Är du redo då? Efter du tagit steget vet ingen hur det går. Men har du tur borde det göra dig gravid. Det kommer göra ont och du får aldrig berätta för någon om vad som hänt.

Sophia nickade och bröt inte ögonkontakten. Hon ville det här.

-Och en sak till. OM det skulle bli en avkomma vet ingen hur den skulle bli. Den kommer skapas helt av ditt dna.

-Vad som helst.

-Bra. Här. mannen sträckte fram en flaska med gult glänsande innehåll. Sophia tog emot den och mannen, om han nu var en man, vände sig om och gick. Då fick hon syn på den konstiga farkosten som stod vid vägen.

Vad var det som hände egentligen? Var han en... utomjording?


Sophia gick in i sitt lilla hus och stirrade på flaskan.

Hon ställe ifrån sig den och backade undan. Men gick sedan fram till den igen och lyfte den sakta. Hon öppnade korken och luktade på innehållet. Det luktade lite som olja och... kemiska ämnen.

Hon fick ett impulsinfall och svepte drycken.

Drycken var seg och gled långsamt ner i halsen och smakade illa.

Sophia kände sig yr och illamående och stödde sig mot väggen när hon sakta närmade sig sovrummet. Hon mådde inte bra alls. något var fel.

Sophia skrek rakt ut av smärtan.

Det kändes som om hennes inälvor brann och snurrades kring varandra...


Hon var så nära sängen nu. Men hon ville inte ligga ner längre. Hon ville ha hjälp.

Hon struntade i vad mannen hade sagt och tog upp telefonen ur fickan men den gled ur hennes grepp.. Hon satte sig på sängkanten men gled ner mot golvet.

Hela världen mörknade och hon kände inte ens att hon slog i golvet, inte heller att hennes kropp skakade i kraftiga spasmer.

Men tillslut drog hon ett djupt andetag och kroppen slappnade av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar