1.8 Att dela med sig av hemligheter.

Sophia vaknade några timmar senare av att det knackade på dörren.
Hon satte sig mödosamt upp och reste sig upp genom att luta sig emot sängen. Det tog ett par ögonblick innan hon insåg vad hon gjorde på golvet.

Men så kände hon den vidriga smaken i munnen.

Hon mådde väldigt illa, men det var inte konstigt med all den smörjan hon drack tidigare. Hon förstod först inte var det var hon vaknade av, fören hon hörde att det knackade igen.

När hon öppnade dörren stod Jeremiah där.

Sophia kunde inte låta bli att skratta, vem skulle annars ringa på hennes dörr mitt i natten!

-Vad gör du här?

-Jaså, det är så man hälsar en gäst? Jeremiah log ett leende som fick Sophia att känna sig svag i knäna.

-Är det så här man hälsar en värd? 

-Jag är ledsen Sophia, jag vet att det är sent. Men jag har jobbat hela kvällen och hade vägarna förbi när jag skulle släppa av en jobbarkompis så jag kunde inte låta bli. Det är något med dig som fascinerar mig. 

-Hörru, ta det lugnt nu. Sophia tyckte onekligen att Jeremiah var attraktiv, men hon ville inte ha något seriöst. Om hon ens ville ha något alls.

-Det kommer ljusna snart. Om du inte vill bjuda in mig, så kan du väl åtminstonde kolla på de sista stjärnorna med mig en stund innan du går in?

Sophia tvekade. Mest för att hon inte ville ge honom några förhoppningar, men det hade varit trevligt med sällskap.

Sophia satte sig på marken och drog med sig Jeremiah ner.

De började prata och snart satt Jeremiah tyst medan Sophia berättade allt om hennes jobb och hem. Men när Jeremia lutade sig fram så reste hon sig snabbt.

-Du måste gå nu. sa Sophia och undvek hans blick.

-Varför? Jag trodde vi hade det trevligt? Det känns som om du döljer något för mig.

-Om så är fallet så är det min rätt, jag har ingen skyldighet gentemot dig. Sophia var arg på sig själv. Hon hade inte tid med sånt här just nu. 

-Du vet att ibland är det skönare att dela en börda med någon annan. sa Jeremiah och tittade på henne med de där gröna ögonen som hon hade svårt att säga nej till.

-Jag förstår inte varför du pressar mig så här Jeremiah! Vi känner inte ens varandra.

-Förlåt, jag kanske bara ville lära känna dig. 

-Ja, men här då. Jag är inte född Sophia. Jag är född Lamar! Jag föddes som MAN. Är du nöjd nu? Ska du inte sprida runt det så att alla i staden får veta det!? Sophia var ursinnig. Men kanske inte egentligen på Jeremiah, mer på allt annat i världen som var orättvist.

Jeremiah tappade hakan och vände sig ifrån henne och började gå. Sophia kände hur hennes hjärta gick i bitar. Nu skulle alla få veta. Varför kunde folk inte sluta hänga upp sig på biologiskt kön? Vad spelade det för roll att hon var FÖDD i en annan kropp?

Jermiah stannade.

Han vände sig om och gick emot henne.

-Du gör mig ledsen när du säger så. Varför skulle jag berätta för folk? Varför skulle jag ens bry mig? Du är uppenbarligen inte intresserad av något seriöst just nu, och ärligt talat, är jag nog inte heller det. Kan vi inte bara ha trevligt och njuta av varandras sällskap?

Jeremiah kramade henne och då kände hon hur kall han var. Helt igenom frusen och blöt av snön som smält på hans kläder.

-Men du är kall och blöt! Vill du låna min dusch?

Jeremiah tackade gladligen ja till duscherbjudandet och hoppade in i duschen så snabbt att Sophia inte ens han ge honom en handduk.

Dörren var öppen så hon öppnade den.

-Jag lägger handduk här, okej?

Han verkade inte höra.

-Hallå? hon tog ett steg in i badrummet..

-Hör du mig?

Hon tog ett par steg in till... och snart var hon indragen i duschen. Det var underbart varmt och hon skrattade högt åt att hennes kläder blev genomvåta. Vad spelade det för roll nu?

Den natten sov Sophia tungt. Hon vaknade och kände sig lyckligare än på länge. Jeremiah hade ätit lite frukost med henne hade han åkt hem och Sophia hade gått och lagt sig.

När hon dagen efter (eller ja, ett par timmar senare) så satte hon på tvn och njöt av att kunna ligga i sängen och titta på tv. Det var riktigt lyxigt!

Dock hade hon inte all tid i världen, hon hade en stamkund som hon skulle ta hand om lite senare.

Sophia är så himla söt, en av mina favoritsimmar alltså.

 När hon senare var hos kunden kom illamåendet tillbaka igen. Hon ursäktade sig och sprang till kundens badrum och försökte att ta djupa andetag för att få illamåendet att gå över.

Men det fungerade inte och hon spydde. Hon mådde inte alls som hon skulle. Det måste betyda att det slog slint.

Experimentet fungerade inte.

Eller?