Hade hon vetat om det var bra eller dåligt så hade det känts enklare, men som tur var kom svaret snabbare än vad hon kunnat tro.
Efter hon spenderat en långstund i badrummet somnade hon och sov länge, när hon vaknade kände hon sig annorlunda.
När hon reste sig upp förstod hon varför. Hon lät handen glida över magen och kände en bula. Hon var medveten om att det hade kunnat vara något annat. Att experimentet hade kunnat gått snett, men hon visste. Hon visste att hon var gravid. Hon kände det på sig.
Hon smekte magen och log för sig själv.
-Vem du än är, så ska jag göra allt för att göra dig lycklig.
Hon kände att hennes rygg värkte av magen, något som gjorde henne något konfunderad. Var inte magen lite stor? Det gick väldigt snabbt. Hon tänkte att en varm dusch kanske skulle få smärtan att lätta lite.
Hon stod i badrummet och kramade vatten ur håret när hon hörde något.
-Hallå? Är det någon där?
Hon hörde att det var någon som rotade om kring i hennes hem men då greps Sophia av en känsla hon inte känt förut. Det var en rädsla, och inte bara för sin egen skull, utan för barnet i hennes mage.
Hon stannade kvar i badrummet och kom på vad hon kunde göra, hon hade sin mobil i kläderna som låg på toalettstolen och ringde efter polis.
-Hallå? Jag behöver polis det är någon i mitt hem!
- Vi skickar en bil på en gång, är du i fara?
-Nej jag har låst in mig i badrummet.
- Bra, stanna där tills polisen kommer, kan du ge mig din adress?
Sophia gav adressen och öppnade inte dörren fören hon hörde sirener.
När hon kom ut såg hon att dörren var uppbruten och att hennes nya tv saknades. Hon kände sig förkrossad, men rädslan släppte när polisen kom in i hennes hem.
-Är rånaren kvar här? Jag såg spår utanför, som gick både till och från huset.
-Nej, tror rånaren är borta... med min tv.
Polisen tittade medlidsamt på Sophia.
-Jag är ledsen att jag inte kom fram i tid, men jag ska göra mitt bästa att ta fast rånaren. Det kanske är en klen tröst men jag kan fixa dörren åt dig, nytt lås och sådär?
-Åh, tack. Annars kommer jag aldrig våga sova igen.
Men Sophia somnade så fort polisen lämnat huset. Hon sov väldigt mycket och tänkte att det var bäst att träffa Sara och få en undersökning. Så att allt stod rätt till med barnet.
När hon vaknade var hon dock väldigt förvirrad, för även om hon hade sovit, så hade hon sovit oroligt. Ett tu tre så inser hon att spisen står i lågor.
-Du måste SKÄMTA med med mig?! Sophia sprang ut ur huset och ringde brandkåren som kom inom några minuter.
Hon kunde inte låta bli att följa efter den kvinnliga brandmannen och få panik över elden, ett väldigt dåligt val även om man inte är gravid.
-Det är ingen fara, dock är både handfatet och spisen förstörda, men du får 140 kr i från försäkringen.
-Men, det täcker inte ens handfatet.
-Jag är ledsen, var försiktig i framtiden. Du borde införskaffa en brandvarnare, speciellt om du kommer få barn.
Sophia nickade. Denna dagen började inte bra alls. När hon öppnade kylskåpet igen var det helt tomt. Hon hade använt det sista för att göra frukost som nu var en ångande hög.
Ringde Sara, åkte till affären på vägen.
köpte lott, för varför inte.
Inne på sjukhuset.
Sara säger: magen växer väldigt fort, men ja du är gravid.
mycket vila och mycket mat. sparsam träning är alltid hälsosamt.
Sophia vann på lotto! 1000 simdaler, perfekt till att bygga ut huset så att barnet får ett eget rum.
-Men Sophia hej! Vilken mage! Tvillingar eller?
-Nej jag tror inte det? de såg bara ett barn på ultraljudet!
Det var härligt att träffa Giovanna igen, och de fick sig många goda skratt innan Giovanna behövde återgå till jobbet.
-Är det okej om jag hoppar in lite? Så trött på att sitta hemma.
-Ja visst, ta nästa kund bara, men överansträng dig inte! Annars kanske jag får köra dig till sjukhus denna gången!
Men det är alldeles för tidigt?
När hon såg på magen var den gigantisk, när hände detta?
Sophia ringde Sara som sa åt henne att komma in, hon väntade på henne i ett speciellt rum.
Sophia tog en taxi in som körde i ilfart till sjukhuset. Sara mötte henne med en rullstol och körde in henne i ett rum som låg väldigt långt in i sjukhuset.
Där inne stod den gröna mannen med ett anteckningsblock.
-Vad gör han här!? Sophia kände sig inte trygg med att han var där.
-Det är ingen fara, han är en del av experimentet, han ska bara anteckna det hela.
Förlossningen tog lång tid, det tog nästan ett dygn innan den verkligen kom igång. Sophia mindes inte mycket alls.
Men kom ut med inte bara ett barn utan två små barn.
Två döttrar.
Sophia var överväldigad när hon såg dem.
Hon lät doktorn och den andra... doktorn? döpa det första barnet som tack. Det var den gröne mannen som svarade.
-Decan. Hon kommer bli speciell. Konstigt ögonfärg. Konstig hela hon.
Den andra dottern såg ut som en kopia av Sophia. Sophia valde att döpa henne till Danielle, som var ett namn hon alltid tyckt om. Danielle var trevlig och mysig och gnällde en del. Men inte Decan. Decan var helt tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar