1.19 Att få ansvar och vara ansvarsfull är inte samma sak.

Det är morgon i Monte Vista och tvillingarna gör sig i ordning för skolan. Danielle kommer och sätter sig och samtidigt reser sig Decan. Sophia som gick förbi trodde att det berodde på en tillfällighet, men sanningen var tyvärr tråkigare än så.

Det var väldigt kylig stämning mellan tvillingarna. Danielle som blev allt mer populär kände att Decan kom i vägen. Alla skulle alltid fråga om hennes konstiga tvillingsyster med det eldröda håret och konstiga öronen.

Denna skoldagen var likt de andra. Decan satte sig längst bak och pillade med sin mobil medan Danielle satte sig längre fram och väntade på att hennes vänner skulle komma på.

Efter skolan gjorde Danielle sina läxor och satte sig och pluggade lite extra, hon skulle försöka få ett stipendium så hon kunde läsa på universitetet och hennes lärare sa att hon låg bra till.

Decan däremot smet ut så fort hon lämnat sina saker.

 Varje dag var olika för Decan. Men för det mesta gick hon omkring och undersökte skogarna och parkerna i staden. Samlade in saker hon hittade, klättrade i träd och allmänt njöt av att vara i fred.

Hon trivdes inte så mycket med att ha blivit äldre, hon saknade att leka med sin syster men samtidigt tyckte hon det var skönt att få lite eget ansvar, även om hon kanske inte skötte det så snyggt.

Decan förvarade alla sina skatter i en av lådorna i sitt rum, även om det bara var stenar, frön och torkade blommor så gillade hon att de var gömda. Det var hennes egna lilla hemlighet.

Hon sparade saker som hon visste att hon kunde sälja för hon ville åka utomlands och upptäcka spännande platser och skapa sig sitt eget äventyr.

Decan hade precis stängt igen lådan när hon hörde att det knackade på dörren.
-Decan? Kan jag komma in? ropade Sophia
-Ja
-Vad gör du för något?
-Äsch, bara, grejer du vet. Som man gör.
-Oookej. Du har inget fuffens för dig va?
-NEJ mamma, alltså, ge mig lite creed, jag gör inte alltid olagliga saker.
-Vem och sagt något om olagliga saker!? Sophia spärrade upp ögonen och betraktade misstänksamt sin dotter som nu skrattade lite nervöst och sa:

-JAG SKOJAR! Ehehehe, men var det något speciellt du ville?

Sophia såg förvirrad ut ett ögonblick, eftersom hon blivit distrahera av Decans beteende men så kom hon ihåg varför hon gått hit.

-Jag ska iväg på utbildning för jobbet, det är väldigt viktigt och ett väldigt, väldigt stort steg i min karriär.
-Okeeeej?
-Det är i Hidden Springs, så jag kommer vara borta i två dagar...
-Woho!
-Nej, nej, lugna dig nu! Jag litar på att ni två kan sköta er, ni måste lova att göra det annars kan jag aldrig lämna er ensamma igen. Lovar du?

-Jaaaaaaa. sa Decan på med en irriterad ton som bara tonåringar kan få.

Bra. Jag litar på er, okej?

"Du litar på Danielle menar du" tänkte Decan när hennes mamma gick ut.  

På kvällen smiter Decan ut, det är sent men hon tar en genväg för att ta sig till festivalparken där det fortfarande är höstfestival. Det är nästan tomt på människor vilket passar Decan perfekt.

Decan går in i spökhuset inte bara en utan två gånger då hon älskar skräck och allt som har med det att göra. Hon fick ganska mycket festivalbiljetter och ville köpa paraplyn till henne själv och resten av familjen men ensamvarg som hon var har hon svårt att interagera med främmande människor.

Hon grips av lite panik och springer där ifrån och när hon ska gå tillbaka ser hon en låda stå vid ett par höbalar som fångar hennes uppmärksamhet. Hon öppnar den och finner flera sprayburkar. Decan lyser upp och bestämmer sig för att testa dem.

Decan är ute senare än vad hon tänkt och glömmer tiden när hon sprayar tills att hon känner någon som knackar henne på axeln.

Det var en polis.

Decan sprang därifrån men polisen ropar efter henne.

-Tro inte att jag inte vet vem du är! Alla i den här staden vet vem du är och du kommer inte undan!

Decan var orolig men skyndade sig hem men när hon ska smyga in möts hon av sin mamma i dörren.

-VART HAR DU VARIT!? Vi har pratat om detta! Du får inte gå ut själv på kvällen, inte så här sent! Och dessutom har du sprayat graffiti i festivalparken! 1000 simdaler har vi fått i böter! Du sa att jag kunde lita på dig! Varför kan du inte gå ut på dagen som normalt folk!

Decan morrade mot sin mamma och sprang och låste in sig i sitt rum.

Hon sparkade mot dörren och skrek:

-JAG VILL INTE VARA NORMAL! Jag är inte som er och kommer aldrig bli varför ska jag då ens försöka! GAH!

Danielle har hört när polisen hade kommit och knackat på och frågade sin mamma om hon fick gå ut på trädgården en stund. Sophia hade nickat medan polisen pratade med henne om Decan.

"Decan, Decan, Decan! Hon ska ALLTID FÖRSTÖRA!! Nu kommer vi säkert inte ens få vara ensamma! Varför är hon alltid så DUM!!" Danielle var arg och började krafsa löv i brist på annat att göra. 

Decan slängde sig i sängen och försökte sova och märkte inte när en liten häxa smög sig ut ur hennes jacka...

Det var tidigt tidigt på morgonen. Sophia väckte Danielle som såg väldigt trött ut.

-Hej gumman, det är ingen fara jag vill bara prata med dig snabbt, okej?

Danielle satte sig upp och nickade samtidigt som hon försökte kväva en jäspning.

-Jag åker i alla fall, jag vet att Decan är som hon är men jag tror det är viktigt för henne att få försöka visa att hon kan hantera ansvar. Samma med dig, du har alltid varit väldigt duktig och du ska inte behöva drabbas av vad som hände igår. Jag vill att du ringer mig varje kväll och hör av dig om Decan hamnar i trubbel okej?

Danielle nickade och kramade sin mamma innan hon gick ut ur hennes rum. Danielle somnade om med ett leende på läpparna. Hon skulle minsann se till att Decan betedde sig.

Sophia gick ut till taxin och satte sig i bilen. Hon var väldigt nervös, men hon måste försöka lite på tvillingarna. De måste lära sig ta hand om sig själva, även om de alltid kommer vara hennes barn så börjar de bli vuxna.

Sophia hade lagat flera middagar till tvillingarna som de enkelt kunde värma. Hon visste att Danielle och Decan hade haft hemkunskap men ja. Det har ju brunnit i hemmet förrut, och hon vill inte att det ska hända igen.

Danielle och Decan satt tysta bredvid varandra och tillslut bröt Danielle tystnade.

-Se till att sköta dig nu okej? Jag tänker ha över en kompis i morgon kväll och hon skulle kanske ta med sig sin kompis så om du är hemma då så kan du väl... du vet. bete dig? Du behöver bara hälsa och säga att du är upptagen eller något, men gå inte ut och spraya ner och bli gripen igen okej?

-Jag blev faktiskt inte gripen. sa Decan ner i tallriken.

-Du vet vad jag menar. Detta är viktigt för mig, du är min syster och jag älskar dig, men du måste växa upp nu. Det är dags.

Decan var tyst resten av måltiden. Att bråka med sin mamma kunde hon ta, men det var jobbigt när hennes syster påpekade hennes brister. Hon visste att hon hade rätt, men hon kunde inte hjälpa att hon var som hon var.

När tvillingarna kom hem från skolan märkte Danielle hur nedstämd Decan var och hon ångrade sina hårde ord så hon ropade efter henne när hon skulle gå in i sitt rum.

-Decan, jag... jag ska till biblioteket och låna datorn, vill du följa med?
-Okej.  svarade Decan, varken intresserad eller ointresserad.

De tog en taxi och Decan tröttnade snabbt på att sitta bredvid sin syster och gick iväg. Danielle suckade men slappnade av. Det var svårt att koncentrera sig med sin syster hängande bredivd sig.

Danielle ansökte till efterskolan aktiviteter och passade på att kolla lite på lägenheter och universitet. Hon hade velat flytta redan nu, men hon var tvungen att gå klart skolan först.

Decan hade smitit upp på övervåningen och hittat en ledig dator. Hon fnittrade för sig själv när hon hackade sig in i datorn och gjorde så att nästa person som använde den skulle få sig en rejäl överraskning.

Hon visste att både hennes mamma och syster skulle bli sura om de visste men det är ju kul! Det var roligt att se när folk blev chockade och rädda, varför kunde de inte ha lite mer humor?

När de kom hem tittade de på en film tillsammans och de kändes nästan som förut, men det var fortarande lite stelt. Det hade vuxit åt så olika håll. Danielle la sig tidigt och Decan smet ut och gick runt i trädgården en stund för att bli trött.

Hon gillade verkligen inte att lägga sig så tidigt.

Hon la sig i sängen men kunde fortfarande inte sova utan stirrade mest i taket.

Men, då fick hon en ide! Hon flög upp ur sängen och började göra en spraymålning på väggen i sitt rum, hon blev väldigt nöjd. Hon hade äntligen hittat något hon faktiskt var riktigt duktig på.

Hade hon tittat ut hade hon sett en man som stått och betraktat huset länge, och när hon gick i trädgården hade han följt hennes minsta steg.

När hon gått in tittade han in igenom fönsterna och efter en stund av snokande gick han därifrån med ett leende.

Vem var han? Varför hade han så konstiga kläder på sig?

Dagen efter så gick de på bussen som vanligt. Det var frost på marken och luften luktade kyla. Danielle gick på först och satte sig på samma plats som alltid, men denna gången hindrade hon Decan att gå förbi. Hon tittade menande på sätet och Decan satte sig bredvid henne.

-Du är väldigt duktig på det där.
-På vad? frågade Decan och såg upp på sin syster under sitt stora hårsvalll.
-På att spraya. På riktigt. Du kanske kan söka en konstutbildning eller något? De kräver bra betyg, men det tror jag du fixar eller hur?

Decan tittade tacksamt på sin syster. De må vara olika som dag och natt, men de var fortfarnde systrar.

Dagen gick fort och Danielles kompis Siri följde med hem och hon hade med sig sin kompis Raquell.

De fyra tjejerna åt middag tillsammans och såg sedan en film tillsammans. Sedan satte Danielle på stereon på högsta volym och började dansa med Siri och Decan och Raquell kollade lite generat på varandra.

Decan hade svårt att titta in i Raquells ögon, hon fick en konstig hisnande känsla i magen varje gång hon gjorde det så det stod mest och småpratade lite till en början.

Efter en stund hade börjat bli mer avslappnat mellan Decan och Raquelle och när Decan fick en impuls att göra en rolig min mot Raquell så gjorde hon det. I ett ögonblick tittade Raquell bara på Decan men tillslut började hon skratta och Decan skrattade tillsammans med henne.

Efter det började de ha roligt tillsammans. Decan visade roliga videos på sin telefon och de pratade hela natten. Decan kände att hon tyckte om Raquell så hon gav henne en liten gåva.

Det var inget speciellt bara en extra fin sten hon hittat nyligen men Raquell blev jätteglad och satt länge och kände på stenens lena yta.

De pratade så länge att Siri hade somnat på golvet bredvid den och när Decan då tog fram en magefon för att väcka henne kunde Raquell nästan inte hålla sig för skratt.

Äntligen hade Decan hittat någon som delade hennes humor. Men Siri tyckte dock inte det var det minsta roligt.

Siri väckte Danielle som somnat på en stol och kom överrens att de skulle beställa en taxi som skulle hämta Siri och Raquell och köra dem hem.

Men de borde ha tittat ut. För utan för var en mörk som saktade in väldigt mycket och förare talade i telefon samtidigt hen körde.

Bilen stannade och tittade in på tomten,  men när Siri öppnade ytterdörren körde den iväg i ilfart.

Vad var det på gång egentligen?