onsdag 13 augusti 2014

1.21 Sophias förklaring.

De satte sig vid bordet tillsammans och Sophia var nervös. Hon önskade att hon tagit denna diskussionen för länge sedan.

-Jag får nog ta det hela från början, vet ni vad transexuell betyder? Sophia tittade på Danielle som nickade och sedan på Decan som nickade också.
-Bra, det sparar en del tid. Jag föddes för i en stad som heter Appalosa Plains, och min mamma föddes i Zimbabwe som är ett land i Afrika, men det har jag berättat för er innan. Men vad jag inte berättat är att jag föddes som pojke, och mitt namn var Lamar. Jag flyttade hit till för att göra en könskorrigerande operation, efter jag har levat flera år som kvinna. Jag har också ätit hormoner i flera år och det gör jag fortfarande.

-Men, det betyder att du saknar livmoder? sa Danielle.

-Precis. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få barn, eftersom jag var så fattig var jag rädd att en adoption inte skulle gå igenom. Men Sara som ni känner väl hade en... kollega, som kommer från en annan planet. Denna kollegan ingick i ett forskar team som hade dna från en utdöd civilazion, och på den planeten fanns det inte biologiska kön på samma sätt som här. Så att alla kunde bli gravida. Jag fick en dryck som gjorde mig gravid med er. Danielle, i ditt fall vann mitt dna, du är skapad helt av mig. Men, i ditt fall Decan, vann det andra. Där av din ögonfärg, ditt födelsemärke och öron.

Sophia fortsatte att berätta om vad den kvinnliga utomjordingen hade berättat för henne. Att de båda var sterila och att om de skulle kunna få barn vill de åt det till varje pris.





















Tvillingarna hanterade det hela på olika sett. Danielle satt tyst och frågade sedan allt om det hon undrade över och gick vidare. Hon förstod att något var annorlunda med deras familj och blev mer intresserad ur ett vetenskaplig synpunkt. Hon bestämde sig för att åka till biblioteket och ta reda på allt hon kunde om utomjordingar, dna och liknande.

Hon tänkte att hon kanske skulle höra av sig till den vetenskapliga föreningen i staden och se om hon kunde jobba lite extra.






















Decan däremot satt tyst en stund och reste sig sedan och gick ut.
Det var redan mörkt och stjärnorna hade börjat synas. Sophia såg oroligt efter Decan när hon gick men förstod att hon nog ville vara i fred, och lät henne gå.

Decan gick till en träddunge och tittade ut över himlen. Hon ville väl inte ha barn egentligen, men att få veta att man inte kan var ändå sorgligt. Känslan av att hon varit bevakad det sista var nu inte lika löjligväckande, nu fanns det en möjligthet att hon faktiskt var det.

Hon tittade upp på himlen och funderade på vad hon fått höra om sitt folk.

"Mitt folk. Det har funnits ett folk som nästan ingen vet om, och jag är en del av dem. Det är en ensam tanke men också en betryggande tanke. Nu vet jag varför jag sticker ut. Det ska bli min styrka istället för min svaghet."

Det prasslade till i en buske och Decan vände sig snabbt om efter ljudet men såg inget. Det var bara en låg buske som ingen kunnat gömma sig i.

Hon sprang tillbaka hem, hon ville vara med sin familj.



































Sophia höll på att greja i huset när hon kom hem.
-Var det kallt ute? frågade hon när Decan tagit av sig ytterkläderna och Decan nickade.

Tänkte att vi skulle äta lite middag, det är nämligen min födelsedag idag och, ja... Jag tänkte att vi kunde fira lite vi tre. Decans ansikte lyste upp i ett leende och hon kramade sin mamma hårt.

-Jag bryr mig inte om vem du föddes som, du är min mamma och jag kommer alltid älskar dig.






















Familjen åt tillsammans, först åt de pizza och sen blev det tårta. De hade på låg musik i bakgrunden och började sedan dansa och skoja tillsammans.

Sophia hade inga problem med att bli äldre. Hon hade haft ett bra liv.






















Sophia blev äldre och fick gråa slingor i håret, men hon ville inte längre färga sitt hår, så hon lät dem vara kvar. Hon tog fram det guldhalsbandet hon ärvt av sin mormor och beslöt sig för att bära det oftare igen.

Hon var vackre än någonsin. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar