1.24 Ung kärlek.

När Sophia kom hem stod Siri utanför.

-Siri, dig har jag inte sett på ett tag! Är det ingen som öppnar?
-Jag har faktiskt inte hunnit knacka ännu.
-Är allt okej med dig? Sophia märkte att Siri undvek hennes blick och skruvade nervöst på sig.

Sophia öppnade dörren och ropade på Danielle.

Danielle satt i köket och spelade på sin telefon. När Siri kom in föll hon nästan av stolen. De hade inte talat med varandra sedan de kysstes. I skolan hade Danielle försökt hålla sig borta från henne.

-Danni, jag... Jag ber om ursäkt. Jag blev bara så överrumplad av allt som hände. Du är min bästa vän och jag vill inte förlora dig.

"Friend zooned" tänkte Danielle och log matt. Hon var glad över att hon var här, hon var hellre vän med Siri än att inte träffa henne alls.

Siri tittade ner i golvet och Danielle betraktade henne. Siri tittade upp och hennes kinder var rosig som om det vore varmt och hon flackade försiktigt med blicken.

Siri böjde sig sedan fram och kysste Danielle som blev väldigt chockad men glad över vad som hände.

Siri frågade till och med om Danielle ville vara mer än vänner, om de skulle vara ett par. De fnittrade och viskade i köket. Sophia som satt i soffan hörde dem och log åt deras unga kärlek och gick för att ta ett bad istället.

Decan som höll på att busa med Haruka i vardagsrummet stannade kvar. Hon var avundsjuk på sin syster. Hon ville också att någon skulle säga så till henne. Raquell hade inte pratat med henne sedan sist, hon trodde att hon tyckte lika mycket henne som hon gjorde men Raquell hade bara varit undvikande.

Ett rykte på skolan gick att hon hade skaffat pojkvän.

-Haruka. Jag önskar att jag inte såg ut så här. Jag önskar att jag såg ut som alla andra.
-Varför då ens? Du är ju finare än de allihop. Såna där tvåbeningar brukar ha konstiga platta ansikten utan ordentliga öron, du ser ju ut som en ska.
-Men jag är inget djur.
-Du är ingen människa heller.
-Delvis! sa Decan uppgivet.
-Bara delvis.

Decan gick in på sitt rum och när Danielle såg att vardagsrummet var ledigt så gick hon och Siri och satte sig och kollade på tv. De satt i var sin enda av soffan.

Siri tittade på Danielle med ett lyft ögonbryn.

-Är det inte nu du ska låtsas gäspa?

Danielle skrattade och la armen om Siri. hon var lyckligare än vad hon varit på evigheter.

När Sophia ropade att det var Danielles tur att gå ut med skräpet vände hon sig om ännu en gång och granskade Siri. Det var som en dröm. Hon hade tyckt så mycket om henne sedan första stund, och nu var de ett par.

När Danielle var ute så kom Sophia in och log mot Siri.
-Du ser gladare ut?
-Det är jag, jag är glad att du tar det så lätt.. att vi är liksom...
-Jag är bara glad att ni är glada, all kärlek är vacker.

Sophia skulle gå och läsa när Siri bad henne stanna.

-Förlåt, men. Du är stadens bästa stylist, inte sant?
-Haha, jag är tacksam för dina fina ord, men det vet jag inte. Men det är många som uppskattar vad jag gör. Känner du någon som behöver hjälp?
-Ja, jag har sparat ihop lite pengar, vet att det kanske inte täcker hela men..
-Du får det gratis, vänta ett ögonblick.

-Det enda skillnaden jag tycker du ska göra är att sätta upp ditt går så man ser ditt fina ansikte!
-Oh tack, det är den finaste frisyren jag haft. tack för din hjälp!

Sophia log varmt emot henne när hon gick ut för att säga hejdå till Danielle.

-Ja, ung kärlek alltså. Sa hon till sig själv.

Sophia hade äntligen byggt en ordentlig hall där man kan ta på och av sig ytterkläderna, hemmet är äntligen på väg att bli som hon vill ha det.