De satt alla samlade vid köksbordet. Decan hade hittat en bit tårta som hon åt till frukost, Siri skrattade lite åt det men inte på ett elakt sätt. Hon såg inte elakt ut när hon skrattade mer som om hon tyckte att det var lustigt.
Det var många som tyckte Decan var lustig, men hon hade vant sig vid det. Decan harklade sig innan hon försökte tvinga ut orden.
-Jag måste komma iväg lite.
-Vart ska du? frågade hennes syster.
-Jag vet inte, bort...
-Har du varit hos alkemisten? Där finns ju massa spännande saker.
Decan insåg att hennes syster inte förstod vad hon menade, men hon tänkte lyda hennes råd. Hon hade följt med deras mamma dit många gånger, det var ett trevligt äldre par som ägt den förut men nu hade deras dotter tagit över.
Alkemiststugan låg bara några gator bort, men Decan väntade tills det var lite senare på kvällen innan hon gick. Hon gillade inte hur folk i staden tittade på henne. Det hade blivit värre sedan hon slutade skolan, det var som om hon blivit mer mystisk när hon inte längre var synlig för allmänheten.
När hon öppnade stod det en ung blond kvinna där inne. Decan hade glömt av vad hon hette, men hon var ägarnas dotter.
-Hej! Välkommen, är det något speciellt du söker eller vill du bara titta? Kanske låna våra verktyg?
Decan lyfte på axlarna. Hon kände sig inte så bekväm, hon ångrade sig. Hon såg Haruka igenom fönstret, hon hade följt efter henne som vanligt. Hon brukade tycka om det men just nu ville hon bara vara helt själv.
-Jag. Jag blir galen av att vara hemma men jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bara komma iväg.
Kvinnan bakom disken lyssnade tålmodigt och bad henne komma närmare.
-Har du funderat på att resa?
Decan kliade sig nervöst i nacken, klart hon hade funderat på det. Men hon vågade inte.
-Jag har tänkt väldigt mycket på det men jag vet inte om jag vågar. Jag har aldrig lämnat denna staden.
-Vet du vad du behöver? Du behöver en putt i mot rätt håll. Vet du vad? Du får denna för halva priset. Den kommer ge dig lite extra styrka.
Drycken var onödigt dyr även på halva priset men Decan kände hur de kröp i skinnet på henne, hon måste iväg.
Hon köpte den och mötte sedan Haruka på utsidan.
-Du jag tänker ta en taxi till parken, vill du med?
Haruka kliade sig bakom örat och nickade sedan.
När de kom fram till parken försvann Haruka. Decan kunde höra hennes prassel men kunde inte se henne. Det fanns mycket spännande för en grävling här.
Decan tog fram sin lilla kasse med sprayflaskor och passade på att spraya lite. Det var skönt och befriande. Samtidigt fick hon fjärilar i magen av det, hon kunde åka fast.
Hon stannade upp när hon hörde en bil, det var en mörk bil som kom rakt emot parken och började sakta in. Decan tog föregivet att det var polisen och försvann snabbt där ifrån med Haruka i hälarna.
Men det var inte polisen. Det var en mörk bil med tonade rutor.
Decan vaknade sent dagen efter, hennes syster och Siri var båda hemma men hade varit ensamma länge.
Decan satt i köket med flaskan framför sig.
Hon tittade på den. Länge. Men tillslut drog hon ett hårt andetag och såg sig omkring, ingen var där. Förutom Haruka som såg trött på henne. Hon tyckte inte om hennes ide alls.
Hon ställde sig upp och korkade upp flaskan och svalde snabbt dess innehåll. Det var sött och oljigt men inte kväljande. Det kändes varmt i kroppen och hon kände sig pigg och stark.
Hon visste vad hon skulle göra.
Hon gick till datorn och hittade ganska snabbt vad hon sökte. Det var som om drycken inte bara gjorde henne stark utan även gav henne tur. Hon lyckades hitta vad hon behövde billigt och ringde sedan efter en taxi.
Hon ropade på sin syster men fick inget svar. Hon kom på att de åkt för att handla, men det kundes inte göras något åt. Hon var tvungen att agera nu.
Hon skrev ett kort brev.
Kära Dani och Siri.
Jag måste bort.
Har beställt biljetter och är inte säker på när jag kommer hem.
Snälla ta hand om Haruka.
Med kärlek
Decan
-Jag gillar inte det här. Det är farligt.
-Jag måste. Det brinner i alla fibrer i min kropp. Jag kan inte vara kvar.
Decan lyfte upp och kramade och pussade på Haruka. Hon brukade morra och bita efter henne men nu lät hon henne hållas. Om än mer för Decans skull än för Harukas.
Men när taxin rullade fram och tutade kramade Decan henne en sista gång och Haruka slappnade av.
Så lågt att Decan inte kunde höra viskade Haruka ord som hon ändå inte förstått. Decan kände det som om en varmvind gick igenom kroppen.
-Var försiktigt. Decan nickade till svar.
Decan kände tårarna bränna när Haruka skällde efter henne. Haruka var arg, eller snarare frusterad över det hela. Hon hade lovat att inte lämna hennes sida men hon kunde inte stoppa henne. Hon var inte en dum tvåbening som kunde brotta ner henne.
Decan grät tyst i taxin och visade flygbiljetterna för chauffören som fattade vinken och körde till flygplatsen.
Snart var det för sent för att ändra sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar