Siri var nästan alltid hemma hos familjen Mwari nu för tiden, Danielle trivdes i att ha henne nära och det var skönt att ha någon där.
Decan och Danielle träffades sällan. Decan spenderade dagarna i sitt eller deras mammas rum och nätterna var hon ofta ut och gick med Haruka. Danielle oroade sig lite, hon visste att Decan lätt... hamnade i trubbel.
Även om hon inte vill erkänna det själv var hon inte bara orolig för sin systers skull, utan även för sin egen. Hon klarade sig bra som politiker och ville bli borgmästare en dag, då kan man inte ha skandaler i släkten.
Decan visste att hennes syster försökte prata med henne, men hon kände inte för det. De var systrar, men de var länge sedan de var vänner. Hon älskade sin syster och trivdes med att ha henne i närheten men det räckte så.
Hon tyckte att Siri var trevlig också även om hon fick en konstig känsla i maggruppen när hon tänkte på hur ofta hon var här. Hon kände på sig att det kommer ske en förändring snart och hon var inte redo för det.
-Jag är hemma! ropade Danielle. Decan svarade inte. Hon var fokuserad på att tvätta en morrande Haruka. Haruka var inte förtjust i att bada men hon stank.
-Stilla då!
-BAH! Morr. Hmph. Är jag inte ren ännu?
Efter badet gick de en promenad. Det gjorde det nästan varje dag, eller ja, varje dag och varje natt. Haruka visste var man gick för att slippa människor och Decan föredrog Harukas sällskap fraför en människas.
Danielle stod framför spegeln och övade på morgondagens tal, om det lyckades skulle hon bli befordrad. Hon visste det.
Hon kände sig pressad. De hade pengar, det var inte det som oroade henne egentligen, det var att pengarna kunde ta slut. Alla pengar som deras mamma hade hade satts in på ett separat konto. Danielle sa det inte högt men det var Decans konto. Danielle förstod att det skulle bli svårt att hitta ett jobb till systern så hon behövde dem.
Danielle hade lite pengar undangömt, men de var inte tillräckligt för att köpa det huset hon och Siri ville ha. De ville så gärna bo ihop men det var så mycket med allt just nu.
Danielle hörde dörren gå igen, hon kunde äntligen slappna av. Hon kollade på klockan. Klockan var bara halv 1, så hennes syster hade nog kommit ihåg att hon skulle upp tidigt dagen efter.
Decan smög sig in. Hon var säker på att Danielle sov och inte hörde hennes smygande steg.
Haruka hade visat ett ställe i skogen där det fanns massvis med frön som Decan plockat på dem. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med dem men hon sparade dem. Det var spännande att ha massa hemliga frön som ingen visste vad de var.
Sömnen tog övertaget innan Decan ens lägga ner huvudet på kudden, men hon vaknade till flera gånger. De senaste dagarna hade hon haft en känsla av att hon blev iakttagen, men eftersom det aldrig någon där.
Eller?
Men Decan hade rätt i att känna sig iakttagen.
Sophia svävade omkring i huset. Ibland gjorde hon saker som hon gjorde när hon levde, som att torka av bänken eller plocka undan böckerna. Men ibland stod och bara och betraktade sina döttrar.
Även efter döden var hon orolig för dem, men så är det nog med alla föräldrar.
Haruka morrade åt spöket.
-Haruka, det är jag! Sophia! rösten lät långt borta.
Haruka tittade misstänksamt och gick sedan fram och luktade. Hon sa inget, hon hade säkert inte förstått vad hon sagt ändå men de tittade på varandra i samförstånd och nickade lätt innan de skiljdes åt.
- Decan, jag och Siri vi.. hon tystnade. Hon visste inte hur hon skulle få fram orden.
- Du vill att hon ska flytta in. sa Decan kort.
- Ja, hur visste du det? frågade Danielle men Decan mara ryckte på axlarna. Hon gillade det inte riktigt men gjorde det hennes syster glad så kunde hon väl stå ut.
- Är du okej med det?
- Det är ditt hem också.
- Det är inget svar Decan.
- Nej, nej men det gör inte mig något.
Det var inte helt och hållet sant men hon hade ändå egna planer att tänka på.
Danielle gick och lade sig, hon hade inte fått svar från jobbet i fall hon blivit befodrad eller inte ännu, de skulle ringa henne i morgon.
Hon lade sig i sängen och tänkte, att det är nog sista gången. Hon hade tänkt åka och köpa en dubbelsäng som hon visste att Siri gillade i morgon. Som en present i fall hon ville flytta in.
Oh jag hoppas verkligen hon vill, vet inte vad jag gör om hon säger nej. tänkte hon oroligt.
- Det är Danielle. Danielle bet sig i läppen och höll handen hårt knuten av nervosistet.
- Hej, jag stör inte va? Danielle hörde att det var chefen och skrattade nervös åt vad hen hade sagt.
- Nej, nej så klart inte jag... jag väntade på att det skulle ringa.
- Bra, bra, ja men jag ville bara meddela att ditt tal var utmärkt, du får en befordran!
Danielle tackade och så fort hon lagt på skrek hon ett lycka tjut och hoppade upp och ner av gläjde.
När hon fått på sig kläderna mötte hon Decan, hon var fortfarande påklädd och eftersom hon inte var någon morgonperson misstänkte Danielle att hon varit vaken hela natten.
- Jag har blivit befordrad! sa hon högt till sin syster.
Decan log tillbaka men såg lite konfunderad ut vad hon skulle säga, hon sa grattis och gav henne en klumpig och ovan kram. Danielle kramade tillbaka och höll sin syster hårt en kort stund.
Det var dessa stunder hon saknade sin syster som mest, även om de bodde i samma hus träffades de sällan.
De släppte varandra när det knackade på dörren. Decan gjorde ingen ansats till att öppna utan gick in och lade sig i sängen med kläderna på, Haruka orkade inte ens hoppa upp bredvid henne utan somnade på govlet.
Det var Siri. Danielle berättade nyheten och Siri hoppade också av glädje! Danielle tänkte att det bara var en sak som kunde göra dagen bättre så hon tog allt mod till sig och frågade om Siri vill flytta in.
Siri rodnade och svarade så tyst att Danielle inte först hörde, skräckslagen tittade hon på Siri som nu sa "JA" med högröst och hoppade in i henne famn.
-Låt oss ta en bild! sa Danielle och tog upp sin mobil.
Första bilden på dem som sambos.
De skulle bo ihop.
På riktigt. Danielle trodde att hon skulle svimma, detta var den bästa dagen sedan innan hennes mammas bortgång.
Siri och Danielle spenderade dagen med att packa Siris saker, Siris föräldrar verkade glada men också ledsna över att deras dotter skulle flytta.
På vägen tillbaka hämtade de upp dubbelsängen och Siri tappade verkligen hackan när hon såg vilken det var.
Den var dyr, för dyr egentligen. Men det var det värt när hon såg Siris lycka.
Men alla delade inte deras glädje.
Utanför hemmet satt Decan och pratade med låg röst med sin mammas gravsten.
Haruka var inte med henne. Här ville hon vara ensam.
Haruka satt i Decans fönster och betraktade henne på avstånd.
- Så ja. Nu har jag sagt allt och lite till. Det var bara en sak till. Jag åker snart. Så snart som möjligt. och jag vet inte om jag kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar