Decan tittade ut ur taxin och hade fjärilar i magen, hon var nästan hemma. Hon såg sitt hus där hon levt hela sitt liv.
Det hus hennes mamma byggt upp.
Ett hus hon älskade men ville lämna.
Så fick hon se något.
Haruka. Hon sprang ut ur taxin nästan innan den stannat och hon sprang emot en springande Haruka som hoppade upp i hennes famn och slickade henne i ansiktet.
-Oh jag har saknat dig, förlåt att jag lämnade dig.
-Dumma, dumma två bening. Lämna mig inte igen. Jag ska ju skydda dig.
-Förlåt, oh vad jag saknat dig. sa Decan igen och kramade den lilla grävlingen.
Sedan kom Siri och Danielle ut springande och Danielle såg rasande ut.
-VAD tror du att du håller på med?! Du kan inte bara sticka så där! Förstår du.. har du EN ANING om hur oroliga vi har varit?! Mamma hade gett dig rumsarrest för resten av livet och...
Hon slutade skrika och försökte krama Decan som tvekade en sekund, hon var inte så förtjust i att kramas egentligen men hon hade saknat sin tvilling så hon kramade tillbaka och höll henne hårt.
-Förlåt Danni.
-Förlåt Decan, jag vara bara orolig.
-Jag förstår.
Siri kom och medverkade i kramen.
-Du har tur Deccan, maten är precis klar! sa Siri och Decan log stort åt detta.
Den lilla annorlunda familjen gick in och åt och Decan berättade mer om sin resa, även om hennes brev var utförliga hade Danielle och Siri massa frågor.
-Var det Xi du såg vid flygplatsen?
Decan lyfte på axlarna. Hon visste inte. Hon insåg hur mycket lättare det var att kommunicera via text.
-Kommer ni träffas igen? Decan rodnade när Siri ställde den frågan, hon hoppades verkligen det men visste inte.
-Jag ska tvätta av mig resdammet och sedan sova i evigheter... sa Decan och Siri nickade och hjälpte henne med hennes väskor medan Danielle stod och såg fundersam ut.
-Vi kommer bo kvar här ett tag, okej?
Decan nickade. Hon ville säga åt dem att ta huset men vart skulle hon ta vägen? Hon var orolig för de skumma typerna som följde efter henne men visste inte vad hon skulle göra om hon var tvungen att stanna här för alltid.
Decan sov tungt när hon hörde ett konstigt ljud. Hon flög upp i rädsla, vad var det för ljud?! Hon var förvirrad och det tog en stund innan hon insåg att hon var hemma i sitt rum, och ljudet... ljudet var hennes mobiltelefon!
Hon slängde sig efter den och såg att det var ett okänt nummer.
-Hallå?
Det var tyst.
-Hallå? Vem är detta?
Det hördes ett klick sedan avslutades samtalet.
Decan tittade förvirrat på telefonen, vem... vem var det egentligen som ringde?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar