söndag 28 december 2014

2.6 Decans resedagbok: inlägg 2.

Hej Danni, Siri och älskade Haruka!

Dagarna här går snabbt, och jag trivs varje sekund. Jag är trött på kvav värme, jag längtar till berg och vind. Staden är stor, men det är inte många som bor centralt så det är ofta ganska tomt i centrum vilket jag trivs med.

Grottan som Xiang bad mig utforska var tråkig, den var inte alls speciellt djup och det kändes tydligt att det var en turistattraktion. Men idag när jag handlade träffade jag en kvinna som verkade känna till något verkligt mystiskt.

Det verkade finnas någon gång i museet där hon jobbade men ingen hade lyckats hitta in i gångarna. Hon sa att jag skulle få komma och kolla ikväll, jag är så spänd!



Oh, jag glömde berätta. Jag gjorde något pinsamt idag. 
Jag var tvungen att gå och kissa efter att jag hävt i mig massa vatten, (jag testade en VÄLDIGT stark soppa) så sprang in på toa. När jag kommer ut möts jag av en kille som tittar förvånat på mig.

-Eh, jag gick in i fel  toalett va?
-Ja, men det gör inget, du är turist va?

Jag fnittrade till svar. Fnittrade. Jag fnittrar inte, blev förvånad över mig själv. Men han var så snygg att jag inte visste vad jag skulle säga.

Vi stod och pratade i säkert en timma när det kom in en annan man på toaletten och vi sprang ut skrattandes.




Vi stod och pratade om allt och inget. Han berättade om sitt liv, han är professor i historia och har hittat massa spännande platser i Shang Simla. Jag var totalt fängslad.

Jag som annars brukar ha svårt att prata, speciellt med främlingar berättade mycket om mig själv också. Och sen..

Jag kysste honom.

Helt impulsivt.

Och han kysste tillbaka.

Oh föresten, jag glömde säga vad han heter! Han heter Yuan Xi. Fast Xi är förnamnet, de presenterar sig nämligen med efternamnet först.



När solen började gå ner och affärerna stängd tittade han lurigt på mig och frågade om jag gillade att bada, jag nickade blygt och han sprang bort till en av de fantastiska dammarna som finns i staden och tog av sig allt utan underkläderna och hoppade i.

Och vet ni vad? Jag gjorde likadant. Vi badade tillsammans och hade jättekul tills att det var dags för mig att ta mig till museet. 

Jag kommer åka hem snart, men jag vill verkligen inte. Jag saknar er, men, jag trivs så bra här. Xi är fantastisk.




Det var tråkigt att säga hejdå till Xi men vi ska försöka träffas innan jag åker i övermorgon. Jag hoppas vi kan det.

När jag gick till museet var jag jättenervös, det var så spännande att vara där efter stängning! 




Och det tog inte alls lång tid innan jag förstod hur jag skulle göra, genom att lyfta på en golvruta som skiljde sig från de andra så fann jag någon slags knapp som aktiverade en trappa genom att stå på den.

När jag väl kom ner så kom jag till ett rum med låst dörr. Det var så spännande, ingen har varit här på evigheter!

Det fanns en slags nyckelformad tavla vid dörren men jag hittade ingen nyckel. Jag tänkte precis ge upp när jag vid trappan såg ett hål i väggen.

Jag tvekade, men kände att det var nu eller aldrig och stoppade in handen. Först var det massa insekter, Haruka du hade blivit glad, du hade kunnat äta upp dem allihop, men jag tyckte det var lite otrevliga.

Men när jag kände efter igen så hittade jag nyckeln till dörren!



På andra sidan var liknande pussel och jag hittade jättegamla mynt som jag samlade in för att lämna till museum, de måste ju ha nytta av dem!

Men till slut kom jag inte vidare, jag såg att det var en dörr men hittade ingen mekanik som öppnade den. Jag tänkte precis ge upp när jag såg en hacka som låg på en hög med gamla stenar. Och hör och häpna, man såg att det var en likadan golvplatta som jag sett innan så jag hackade fram den och fick äntligen upp dörren.




På andra sidan fanns ett rum utan fortsättning. Jag har nått det sista rummet i den underjordiska gången. Men det känns ändå som om det saknas något. Kvinnan som jobbade här, jag minns inte hennes namn just nu, hon sa att de trodde att det skulle finnas något speciellt här då byggnaden som museet låg i, var gammal, man trodde till och med att en kejsare bott här en gång. 

Jag satte mig vid kanten till en slags brunn och funderade. Jag hade ju kommit så här långt...
Jag fick en impuls, jag slängde ner en av mynten i brunnen och önskade att jag kunde hitta skatten som fanns här.

Jag tittade på när myntet sjönk och sjönk. Och sedan sögs det åt sidan. Det var en gång! Under vattnet.

Jag visste att jag inte borde, det är för farligt, men jag har kommit så här långt. Jag som annars brukar vara rädd av allt greps av modet vi läste att äventyrarna hade när vi va små Danni, kommer du ihåg?

Så jag gjorde det. Jag hoppade i. Jag drogs in i en slags ström och trodde jag skulle drunkna när jag kom upp i en likadan brunn som den jag hoppat in i. I rummet jag befann mig fanns två kistor. Den första innehöll lite krimskrams men den andra såg speciell ut, och det var den. Den hade flera stycken statyetter som såg väldigt dyrbara ut, jag lade dem försiktigt i väskan och insåg nu att jag inte visste hur jag skulle ta mig tillbaka.

Jag var trött och hungrig. Jag åt lite portabel mat (som är riktigt äcklig i vanliga fall men okej när man är hungrig) och lutade mig sedan trött mot väggen. Och ni kommer inte tro vad som hände då, väggen gav vika! Jag kom in i det första rummet, det med trappan igenom någon slags hemlig dörr! Jag var så glad att jag trodde jag skulle svimma.




När jag kom ut insåg jag varför jag var så trött, det var redan eftermiddag. Det var min sista dag. Jag skulle resa tidigt i morgon bitti och jag har inte ens besökt tennarmén eller sökt efter ruiner!

Jag skyndade mig till kvinnan som gav mig uppdraget, hon hade redan åkt hem för dagen men hon blev jätteglad över mina upptäckter och skulle åka raka vägen till museumet med dem. Hon frågade om jag ville ha skjuts någonstans men jag skakade på huvudet.

Jag ville gå längst med muren, titta på ruiner och till sist besöka tennarmén innan jag åkte. 





Jag gick lugnt på muren, det var inte många här idag. Jag förstå varför den kallas Simlas fantastiska mur, för den är verkligen fantastisk.

Man kan gå ner på flera ställen vilket är tur för att klockan var mycket och jag var helt slut efter ha varit vaken hela natten.

På vägen till tältcampet som fanns utmarkerat på min karta hittade jag ruinplats där man kan leta ruiner, så jag passade på. Dock var det samma som med grottan jag berättade om, bara en turistgrej, men det var roligt ändå.




Jag sov väldigt tungt och länge den natten, men vaknade innan solen. Jag hade pratat med Xi innan jag lade mig och han var ledsen över att han inte kunde komma då jobbet höll honom upptagen. 

Han lovade att han skulle besöka mig i Monte Vista eller så, och jag hoppas det blir så. Även om risken är stor att vi aldrig hörs igen.



Jag gick i ungefär en timma innan jag kom fram till tennarmén och behöver jag säga att den var fantastisk? Det var en hel armé av tenn! I mänsklig storlek! Eftersom det var så tidigt på morgonen var ingen där så jag kollade länge och nära på allt som fanns där.

Tills jag hörde ett tutande.

Det var min taxi.

Jag gick långsamt mot bilen. Mina saker hade hämtats upp på hotellet.
Chauffören gav mig ett brev som lämnats åt mig av museet, när jag öppnade fanns ett kort brev där de tackade mig för min tjänst och en bunt med pengar.

Jag kände tårarna rinna.

Jag vill inte lämna Shang Simla redan.

När jag gick in i planet och satte mig tittade jag ut en sista gång och tyckte mig se Xi stå och vinka till mig från flygplatsen, men det kan nog inte varit möjligt. det var nog önsketänkande.

Får se om brevet hinner hem innan mig, Jag skrev det på planet och skickar det i ett byte. Tar ju ett tag att komma hem.

Vi ses snart, förlåt igen för att jag bara stack.

Kram
Decan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar