tisdag 30 december 2014

2.7 Tillbaka till vardagen.

Livet i Monte Vista var precis som det brukar. Danielle jobbade, Siri pluggade till att bli kock. Bära ut soporna, vika tvätt, äta mat.

Decan gillade det inte.

Hon trivdes inte med att ha så mycket folk runt sig. Hon spenderade den mesta av sin tid med Haruka och lärde henne olika trix. På nätterna hade hon börjat smyga ut igen.

Men en sak var annorlunda. Hon var förälskad. Hon kunde inte låta bli så hon skickade kärleksbrev till Xi som hittills, inte blivit besvarade.


Vad Decan inte visste var att det var en förändring på gång. Siri och Danielle satt i ett seriöst samtal om huset.

-Ja, jag tror du har rätt Siri. Det är nog bäst att bo kvar. Decan har ingen inkomst och vi har inte råd att flytta.

Men samtalet övergick snart i ett annat samtal som de haft ganska ofta det sista. Nämligen barn.

-Är du säker? Ska vi göra detta? frågade Danielle Siri som nickade.
-Jag är säker. Jag vill.
-Jag med, oh jag med. Jag vill ha barn. Vi har ju ett extra rum...
-Menar du din mammas? Men.. Är du säker?
-Ja, jag tror inte Decan bryr sig heller...

-Så vi gör detta? frågade Siri fylld av förväntan.
-Det gör vi!


-Decan, vi behöver prata. sa Danielle och Decan kände sig påkommen. Hade hon gjort något dumt nu?

-Vi, vi har bestämt oss för att skaffa barn.
-Eh... hur? Decan tittade förvirrat på dem.
-Genom adoption! sa Siri glatt
-Oh, så klart. Decan förstod att det är klart att de skulle adoptera.

-Vad säger du om att bygga om mammas rum? fortsatte Danielle.

Decan ryckte på axlarna. Hon brydde sig inte så mycket, det var mest bara ett tomt rum nu.

-Okej, men... då vet du! Vi kommer få vår son om ett par dagar!

Decan log stelt till svar. Klart att hon var glad för deras skull men hon gillade inte barn. Hon förstod sig inte på dem alls. Hon var lättad över att hon inte själv kunde få barn. För det hade doktorn sagt till henne redan som barn. Livmodern fungerade inte som den skulle och det var lika bra!



Senare på kvällen ringde Decans telefon igen. Hon blev stel. Är det bara någon som kommer lägga på igen?

Hon svarade och hörde först bara brus, hon tänkte lägga på när hon hörde en röst i andra änden av luren.

-Decan! Hör du mig?
- XI! Oh, ja! Jag hör dig!
-Bra! Det är lite dålig täckning, jag har en glad nyhet! Eller, jag hoppas du tycker det är en glad nyhet i alla fall. Det är så att jag berättade om att jag jobbar som professor i Historia? Ja? Och du minns de statyetterna du hittade? Ett museum i en stad nära din vill kolla på dem! Så jag ska åka med dem dit! och jag får några dagars ledighet så om du vill..

Decan tyckte om att han rabblade och pratade mycket, för då slapp hon. Hon skrattade åt hans många frågor och svarade
-KLART! Jag vill jättegärna se dig! När kommer du?
-Eh. I morgon! Xi skrattade på andra sidan luren.

De fixade de sista som behövdes planeras och bestämdes att de skulle ses i parken utanför Xis hotell.


De satt alla samlade vid bordet och åt frukost tillsammans. Danielle skulle iväg till jobbet och Siri skulle förbereda inför att barnet skulle komma!

-Vad ska du göra idag Decan? frågade Danielle.
-Jag ska träffa Xi.
-VA!? Varför har du inte sagt något? Vi vill också träffa honom! Siri nickade intresserat, de var verkligen jättenyfiken på denna man som fångat Decans intresse.



Decan var så nervös så hon stod redan i trädgården när Xi ringde och sa att han var klar, hon ringde snabbt efter en taxi och skyndade sig till parken.


Decan var väldigt nervös till en början, men Xi gick fram och gav henne en hård kram.
-Vad har du under tröjan? frågade han och Decan tog fram en bukett hon hade köpt i en affär vid parken.

-Oh, vad fin du är, tack! De är underbara!

De gick runt i parken hela dagen tills att solen stod högt på himlen.


De betedde sig som kära gör mest, fnittrade och pratade om allt mellan himmel och jord. När de började bli uttråkade av att bara stå och titta på varandra tog Decan fram sin säckboll och de sparkade den till varandra. Xi hade aldrig sparkat säckboll innan men visade sig vara ganska duktig på det ändå!

Det börjadede bli dags för Xi att dra sig tillbaka till hotellet när Decan kom på något.

-Min syster och hennes flickvän är väldigt nyfikna på dig.
-Jaså? Det är inte så konstigt dock, ta en bild på oss innan du går så har du något att visa upp!

Decan tog fram sin smartphone och skulle ta en bild, precis efter hon tagit den kysste Xi henne och hon lät handen falla tillbaka och var bara fokuserad på ögonblicket.

Hon valde sedan att gå hem. Flera gången vände hon sig om och Xi stod kvar på samma plats och såg efter henne.

Han.
Han var bra han.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar