2.11 Barn och post på väg!

Xi Yuan, Decans pojkvän har varit med ett tag, men eftersom de ofta pratar ensamma så har det inte framgått så mycket om honom som person.

Han är uppvuxen i Shang Simla med sina föräldrar och en lillebror. När Xi blev gammal nog flyttade hans föräldrar ut och han bodde ensam med sin lillebror tills att han gifte sig. Han bror flyttade ut till ett litet hus medan han bodde kvar i föräldrarhemmet.

Xi jobbar som professor i historia på stadens museum och jobbar delvis med att hitta och värdera artefakter i området. Han har stora kunskaper om kampsport och mediterar gärna. Han är lugn och stillsam som person och gillar att prata.

Han och hans bror har glidit ifrån varandra men när han flyttade gav han huset till honom och hans fru för att följa Decan och deras barn.

Egenskaper:

• Modig
• Flörtig
• Händig
• Atletisk
• Sparsam

Favoriter: Fransk musik, Karlssonbonara, svart.

Xi hade bara stannat en dag när det helt plötsligt var dags, Decan var på väg för att äta frukost när det hände och Danielle och David hade precis åkt iväg. Siri försökte var lugn men försökte övertyga Decan att åka till sjukhuset.

-Vi måste åka, ingen föder hemma nu för tiden!

-Jag kan inte! Vem vet vem som kommer vara där! De kan ta barnet ifrån oss.

-Men tänk om något händer!

Xi försökte vara lugn men, ja, det gick inte så bra. Han var alldeles för uppstressad och hoppade mest omkring.

Som tur var gick allt bra och strax höll Decan sin dotter i sina händer. Hon kände kärlek inför sitt barn, men kände sig inte som en moder. 

-Aurora, ska hon heta. sa Decan. Hon var inte säker på vart hon hört namnet men tyckte att det passade.

Auroras egenskaper:

• Tungsovare
• Älskar Naturen

En förlossning är ansträngande för kroppen så hon gav snabbt Aurora till Xi som höll henne nära sig. Hon var precis på att börja gråta när Xi lade henne i sin famn och själv en vaggvisa hans mamma sjöng för honom när han var liten.

Aurora tystnade och tittade på honom. Xi kände en värme i kroppen han aldrig känt förut. Han kände hur han skulle göra allt i världen för att skydda henne. 

Han kunde inte låta bli att tänka på den där förbannelsen, men det var säkert inte sant. Det var ju ingen som visste eftersom alla barn som fötts efter den kastades var pojkar, men han brukade inte tro på sånt.

Senare på eftermiddagen klev Decan upp, hon smög ut i köket och drack direkt från juicepaketet och tittade ut igenom fönstret. Allt såg ut som vanligt tills....

De hade fått post.
Hon hade en känsla av att det var viktigt.

De hade alla kommit överrens över att hon skulle hålla sig inne tills de bestämt sig hur de skulle göra men nu struntade hon i det. Hon tittade sig snabbt omkring och sprang ut till brevlådan.

Bland posten fanns ett kuvert med hennes namn på, hon kände att det var något där i men kunde inte lista ut var det var men så fort hon sprungit in slet hon upp det och fann ett foto med adress. Hon förstod med en gång.

Det var detta hennes mamma pratade om.

Xi som satt och mediterade i rummet där Aurora sov hörde först inte när hon ropade på honom men ryckte till när hon höjde rösten.

-Oj, jag var visst långt borta. Har det hänt något?

Decan räckte fram kortet och han stirrade förvirrat på det.

-Vad... vad är det? Jag förstår inte?

Decan förklarade sin plan, och berättade om hur den ursprungligen kom från hennes mamma och hur utomjordingen Goel också var med på det hela.

Xi nickade.

-Det är enda sättet va?

-Jag tror det. på så sätt kan vi alla vara trygga...

När Danielle kom hem satte de sig alla vid bordet. David var på baletträningen men det var lika bra. De kom snabbt överens om att det var enklare att förklara för honom i efterhand.

Danielle och Siri avbröt inte när Decan berättade hur deras mamma sagt att hon fixat allt och att svaret skulle komma på posten.

-Vad kom på posten? frågade Danielle stelt. Hon gillade inte vart samtalet ledde.

Decan lade fram fotografiet som visade en vacker men nedgången tomt i en stad långt, långt borta.

Danielle tog upp och tittade på kortet.
Siri grät.
Danielle klappade henne på axeln.

-Finns det inget annat sätt? frågade hon men hon visste svaret. Hon frågade inte vad staden hette eftersom de visste att ju mer de visste ju sämre hade det varit.

-Kommer vi aldrig ses igen efter detta? frågade Danielle när de hade lämnat bordet och tvillingarna var ensamma.
-Jag hoppas det.
-Jag med, jag kommer sakna dig.

De omslöt varandra i en kram innan de gick åt olika håll. Det var saker som behövdes förbereddas inför flytten.

Fotografiet som kom med brevet:
På baksidan står det:

"Här är tomten, ni får den billigt då den stått tom länge. 
Släng eller sälj skräpet."