Det var dags. De hade sålt alla Deacans saker, till och med skatterna hon fann i Shang Simala. Innan där splittade det på de pengar som fanns i hushållet så när Decan flyttar så har hon 10.000 simdaler. Det är mer pengar än vad hon någonsin sett.
Xi hade köpt tomten på lån, så det väntades en räkning ganska snart, men de hoppades att de hade råd att betala den ganska snabbt (1.300 simdaler)
Hon stod och samlade in sina betyg och tavlor.
"Den som minst troligt lämnar hemmet". Decan kunde inte låta bli att skratta. De hade haft rätt under andra omständigheter, men nu lämnar hon hemmet, med råge.
De samlades utanför för att ta farväl. Danielle suckade när det började regna och Siri fällde upp ett paraply men Decan som älskade regn och vatten log. Hon såg det som ett bra tecken. Det var sent, de hoppades att de kunde flytta mer obemärkt på natten och lite oväder hjälper bara till ytterligare.
De sade farväl ganska stelt och sakligt. Som om de skulle ses igen om ett litet tag. Men i luften hänge en känsla av sorg, Siri försökte hela tiden le men hade tårar i ögonen. Danielle sa först hejdå till Xi och främst Aurora medan Siri och Decan sa farväl.
-Du tar hand om dig nu va? Och skriv, om du kan. Men inte om det inte känns säkert. Har du mackor med dig? Och glöm inte...
-Det är okej. Tack, du behöver inte alltid tänka på allt. Ta hand om dig nu, lycka till med studierna.
Siri suckade och tårarna svämmade över när hon kramade Decan hårt.
Decan har alltid otur, och som om idag inte var en dag jobbigt nog så slog åskan ner, inte bredvid eller i Siris paraply utan rakt i henne.
-Vad!? Alla stirrade chockat på henne tills det insåg att hon var okej började alla skratta.
-Jag ska bara, duscha av mig snabbt, ge mig en minut. sa Decan och sprang in igen.
Xi passade på att prata extra med Danielle.
-Jag ville bara säga att, du är hennes gudmor, eller ja. Ni båda är det. sa Xi och log mot Siri. Detta var tydligen droppen och Siri brast i gråt på riktigt och gick in i huset.
-Tack, vi uppskattar det verkligen. Du håller ett öga på henne va?
-Aurora?
-Decan.
Xi skrattade,
-Jag förstod det, ja det kommer jag göra. Jag vet att hon är som hon är. Men det är viktigt för henne att känna sig fri och jag har inga problem med att vara hemma med Aurora och så, det löser sig. Det lovar jag.
Danielle kramade hans axel och gav sedan honom och Aurora en sista kram.
Taxin hade kommit och eftersom Decan nu var klar gick han i förväg med Haruka och Aurora och lät tvillingarna ta farväl ifred.
-Ta hand om dig.
-Ja, du med.
-Jag menar det Decan, du kan inte bara sticka iväg så där igen, tänk på din dotter.
-Förlåt för det Danni.
Danielle suckade lite irriterat men kramade sin syster stelt, men snart slappnade de båda av och höll varandra hårt.
-Jag kommer sakna dig.
-Jag kommer sakna dig med Decan, förlåt för allt.
De stod där ett tag, i varandras famn. Som när de var små.
Decan gick in i taxin och Danielle tittade efter dem och Decan lade handen mot fönstret och Danielle vinkade.
När taxin körde iväg tittade Decan på sitt barndomshem för, kanske sista gången. Danielle vände sig om och gick mot huset, hon gick in till sin familj, som nu krympt rejält i storlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar