fredag 2 januari 2015

2.8 Danielles och Siris son.

Dagen efter att Xi kommit till Monte Vista spenderade han tillsammans med Decan som visade honom runt i staden. Eller ja, hennes favoritplatser som kyrkogården och stranden.

Han lade märke till hur folk viskade och stirrade på henne. Det var till och med någon som gapade efter henne och mjauade.

-Folk är idioter.
-Jag vet. Är så tröttsamt bara, jag ser ut så här. Det kan jag inte rå för men jag vill bara... smälta in.

Xi tog hennes han och kramade den hårt. De spenderade resten av dagen borta från folk där de kunde vara i fred och mysa.

När det började närma sig kvällen föreslog Xi att de skulle åka hem till henne. Decan blev lite stel, men hon vill att hennes familj skulle träffa honom så det tog sig hem till henne.

Danielle var ute och krattade och gick snabbt fram och hälsade.

-Hej! Danielle heter jag, jag är Decans tvilling.
-Hej, mitt namn är Yuan Xiaoli, men som du kanske vet kallas jag Xi.
-Kul att se dig! Danielle ställde de vanliga frågorna om vad han jobbade med och så och fick snart sällskap av Siri som var så nyfiken att hon nästan sprang fram till dem.

Xi skötte det hela exemplariskt, han tyckte att Decans familj var trevlig men han sneglade hela tiden på Decan, för hennes hår var fantastiskt i kvälls solen och hade samma färg som höstlöv.


Eftersom Danielle och Siri snart skulle bli föräldrar så hade de ändå tänkt att ta en utekväll och de passade på nu när Xi var på besök så att de skulle få huset för sig själva.

Decan var överlycklig. De tittade på film nästan hela dagen, beställde pizza och bara allmänt umgicks. De hade inte haft så mycket tid till att bara vara förrens nu.

Senare på kvällen frågade Xi om han fick låna duschen, den på hotellen fungerade inte som den ska och Decan visade honom vart duschen fanns.

Efter en stund kom hon på att hon inte gett honom handduk och öppnade dörren för att ge honom den, men han hade redan gått in i duschen. Hon kunde inte låta bli, så hon passade på att göra honom sällskap och de tog en lång gemensam dusch.


De var vakna långt in på morgonen men tillslut somnade Xi i hennes mammas säng (som fått fungera som gästrum) och Decan skulle gå för att hämta in sina sängkläder för att sova på golvet bredvid honom men hade somnat i sin egen säng med kläderna på.

Dagen efter vaknade hon med ett ryck av att Siri spelade musik i köket och lagade frukost. Hon tittade på klockan och såg att klockan redan var 10, Xi skulle åka hem idag. Hon sprang in i sin mammas rum men såg att sängen stod tom.

Han hade redan åkt.

Hon gick med släpande steg in i köket och mötte Siri som (som vanligt) var på strålande humör.

-Se inte så ledsen ut! Han försov sig och sprang härifrån för att hinna med sitt plan, han lovade att ringa så fort han kunde.

Decan kände sig lite bättre, det är klart. Han missade faktiskt nästan planet så det var förståeligt att han inte hann säga hejdå.


Decan märkte att handfatet i köket läckte och öppnade upp skåpet för att fixa det medan Siri fortsatte med våfflorna. Helt plötsligt ringde Siris telefon och hon bara släppte allt hon höll på mig och stirrade på telefonen och tittade sedan på Decan.

-Svara då! skrattade Decan som förstod vem det var som ringde.
-Ja det är Siri, svarade hon med ett gigantiskt leende 
-Hej det var Lenny från socialen, vi tänkte meddela att papperna är redo och att ni har en son som heter David, när passar det att jag kommer?
-När som helst, jag studerar så är hemma nästan hela tiden när min flickvän jobbar.
-Fungerar nu?

Siri blev överlycklig.

-Nu passar alldeles utmärkt.


Siri och Decan stod och stirrade ut igenom fönstret, de hade burit fram de lådor med saker de hade till David. Det var lite leksaker från när Decan och Danielle var små, men också helt nya sängkläder och affischer och kläder. Kläderna låg överst.

Decan gillar inte barn alls, men hade gjort sitt yttersta för deras skull. Som tur är var det ju inte hennes barn i alla fall.

Helt plötsligt stannade en bil och en man klev ut följt av en pojke. Pojken, som var David sprang i förväg mot huset och Lenny följde efter med kopior av alla viktiga papper.


Strax efter hälsningsfraser och pappersutgivning gick Siri fram mot David och kramade honom som direkt besvarade kramen. Hon hade helt glömt av att hon bara hade på sig nattlinne.



David som var ett barn som barn är mest var jätteglad över sina nya kläder och tog på sig dem med en gång, när han kom ut ifrån badrummet satte han och Siri igång med att göra om Sophias rum.

Decan stod i bakgrunden och tittade på, men även om hon sagt att det var okej blev det för mycket så hon och Haruka smet ner till den tomma stranden som fanns i närheten av huset.

Davids egenskaper:
  • Våghalsig
  • Opassande
  • Konstnärligt


Davids favoriter:
Strandparty, vegetarisk chili och blå.

David är ett barn fyllt av energi som inte alltid vet vad han ska göra av all energi. Han älskar att dansa och går i balett. Han vet inte ännu vad han vill bli när han blir stor men listan är lång och innehåller allt ifrån dansare till mästerkock till astronaut!


Rummet fylldes av mängder med färger, och David verkade snabbt funnit sin favoritleksak, en nallebjörn i form av en älva och började förklara för björnen (som tydligen hette Ruth) vad alla saker i rummet var. När Siri sedan visade David runt i huset följde Ruth med till varje rum.

Decan och Haruka kom tillbaka när rundturen var slut, Decan hälsade snabbt och försökte hålla sig i bakgrunden men David var nyfiken på henne och frågade med en gång om hennes öron.

-Varför har du såna öron? frågade han, det var inte en elakt fråga, utan en oskyldig och uppriktigt fråga.
-Öhm. Jag är född sån.
-Lite som en katt!
Decan suckade, ja som en katt.

-Oh, vilka fina stora ögon du har.

Decan stelande till, hon hade faktiskt annorlunda ögon. Stora och gröna, Xi brukade alltid prata om hennes ögon.

-Tack, öhm. Jag måste gå nu, kul att ses. sa Decan och smet iväg men Haruka stannade kvar.

-Va, vad är det? frågade David Siri.
-Det är Haruka, hon är en grävling och Decans bästa vän, hon kan vara lite surig men har ett hjärta av guld. Haruka tittade på henne med en hård blick men morrade inte för hon ville inte skrämma barnet.

Barnet tog försiktigt fram handen emot henne och hon luktade på honom, främst för hans egen skull så han förstod att hon inte var farlig.

Han klappade henne försiktigt och hon lät honom.

-Hon tycker nog om dig! säger Siri. Haruka satte sig ner bredvid David och lät honom överösa henne med kel. Haruka, från skillnad från Decan, älskade barn. Det var ju hennes uppgift som grävling att hålla koll på ungar. 

Det var bara att Decan behövde extra vakt som gjort att hon stannat kvar här.


Danielle kom hem tidigt från jobbet och de åt alla middag, men Decan hade inte alls någon matlust idag. Hon kände sig svettig och illamående och gick och lade sig och sov ganska tidigt.

Hon vaknade mitt i natten och var alldeles febrig och illamående. 
-Just typiskt, nu har jag blivit sjuk också. sa hon till Haruka som sov i fåtöljen med alla tassar i vädret. Hon fick bara ett hummande till svar då Haruka sov djupt.

Decan gick ut och tog lite luft och lutade sig mot väggen.
Illamåendet växte och hon hann inte ens vända sig om innan hon spydde rakt in i busken.

Hon kände hur hon sakta mådde lite bättre men stannade kvar och lät de få regndroppar som fanns i luften svalka henne innan hon gick in och lade sig igen.


Sophias ande steg upp ur sin grav. Hon var inte längre helt Sophia, mer ett minne av Sophia.
Men hon stod länge och betraktade sina döttrar, Decan längst. Som om hon även efter döden visste att hon behövde extra stöd.

Hon gick sedan fram till datorn och började skriva. Men, kan spöken ens skriva på datorer? Vad var det hon skrev egentligen? Någon som är viktigt nog att få henne ifrån sin grav i alla fall.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar