tisdag 10 februari 2015

2.20 Aurora kommer hem.

Aurora följer efter andra barn som gick från bussen till skolan. Hon följde efter den största strömmen och följer efter dem in i ett klassrum. Som tur var en dubbelklass så Aurora var ganska obemärkt. Det var en lektion i matematik och Aurora hänger med ganska bra i vad som säger. Hennes föräldrar hade varit noga med att hennes hemmautbildning ska vara lika bra som den som gavs i skolan.

Det var så spännande och Aurora hade fjärilar i hela magen. Hon hade spenderat större delen av dagen att bara betrakta de andra barnen, men hon hade svårt att interagera med dem. Några av barnen sneglade ohyfsat på henne och hon kände sig delvis väldigt utsatt.

Som tur var såg hon då bussen, det var bussen för dem som slutat tidigt så hon skyndade sig dit. Bussen var nästan tom och Aurora hade börjat inse vad hon gjort och insåg att hennes föräldrar kanske märkt att hon var borta...


Auroras försvinnande hade inte gått förbi obemärkt. Xi hade hjälpt Decan i sin träning och sedan gått in för att göra lunch och insett att Aurora var borta. Han blev rädd och när Decan kom berättar han vad som hänt och var arg.

-Lugna ner dig Xi, vi hittar henne
-DET VET INTE DU! TÄNK OM DE TAGIT HENNE
-Xi, andas.

Xi tog ett djupt andetag och hans ögon fylldes av tårar.

-Snälla förlåt mig Decan jag är bara så orolig
-Det är okej, jag förstår. sa Decan, och det gjorde hon. Hon var också rädd, en konstig rädsla hon aldrig känt förut, som om världen försvunnit under hennes fötter.


De stod och bara tittade på varandra.
-XI! sa Decan som kommit på något
-Vad!?
-HARUKA!! Decan pekar mot vägen och ser Haruka komma springande emot dem.

-Vad säger du? HON GJORDE VAD? Och hon är på väg hem?

-Vad säger hon?! sa Xi som inte talade grävling.
-Hon stack med bussen till skolan och Haruka följde efter henne, men hon är på väg hem nu.

Decan höll Xi hårt som grät av lycka och oro.
Decan andades ut i den kalla vårluften.
hon hade aldrig varit så rädd förut, och för någon annan skull? Hon trodde inte det var möjligt.


Aurora svalde hårt.
Hon såg sina föräldrar stå och hålla om varandra, och hon förstod att de visste att hon försvunnit.



Hennes pappa vände sig om och fick syn på henne och gick långsamt emot henne och hon såg hur han torkade sina ögon. Han var ursinnig.

-Vad tror du att du håller på med?! Du VET att du inte får lämna tomten!
-Jag är trött på att vara fast här! Jag vill träffa folk!
-Men det får du inte! Det är FARLIGT! Du har din familj! Haruka! Och du har dina vänner online!
-Det är inte samma sak.
-Vi... vi vill bara inte förlora dig.


Han kramade sin dotter hårt och Aurora ångrade sig. Hon var självklart sur på sin pappa för att han skällt på henne men hon skämdes lite för att hon märkte hur ledsen och orolig han var.

-Förlåt. Jag... Jag vill bara se världen.
-Inte nu snälla, inte förens du blivit vuxen, snälla. Vi vill bara skydda dig.
-Mot vad?
-Mot... Farliga saker.


Aurora hade fått rumsarrest.
Hon hade åter igen gått över i att vara sur på sina föräldrar. Hon väntade tills alla hade somnat och åt upp den sista lilla glassen som fanns i frysen.

Hon visste att glassen var köpt speciellt för att fira olika saker men det struntade hon i, hon var arg och ville straffa sina föräldrar på något sätt.

När hon ätit upp den ångrade hon sig lite så hon gick ut för att slänga förpackningen i soporna så att det var mindre risk att hennes föräldrar kom på henne.

Väl ute såg hon Vicke.
Hen var i dockform.

Men det var som om Vick visste att hon var ledsen och förvandlades och sprang fram till henne och kramade henne.

-Hur gick det?
-Alla är arga på mig, till och med Haruka är sur. sa Aurora.
-Äsch, struntsamma, ska vi leka istället?

De lekte en stund men Aurora var trött efter den långa dagen så hon gick in och la sig.



Haruka hade stått vid dörren och betraktat hennes minsta steg och när hon var på väg in sa hon lågt:
-Nu stannar du inne valp.

Aurora nickade och gick in.

Haruka sov ute, hon hade lovat Xi att vakta huset och Aurora. Hon kände att det gjorde hon bäst vid ytterdörren.


Aurora hade blivir förkyld av att hon varit ute och lekt på natten och spendera dagen sovandes, de tyckte det var konstigt att hon sov så mycket.
-Det är säkert alla intryck från igår och att hon är sjuk! sa Xi.

De var länge sedan de hade en stund helt för dem själva.
De spenderade morgonen med att kyssar och tala viskande till varandra och smet in i sovrummet en stund. Sedan låg de bara bredvid varandra i varandras famn och njöt av sällskapet.

Idag skulle de bara slappa.


Efter ett par dagar i sängen hade Aurora blivit uttråkad.

-Ska vi leka? sa Vicke och Aurora bara skakade på huvudet.
-Vad tänker du göra? sa Haurka. Haruka hade fyllt år, men inte sagt något direkt om det men hon var ny mycket gråare i ansiktet än tidigare. Hon var också bitskare än förr, men det blir väl alla när de blir äldre.

-Inget, ta det lugnt, jag vill bara ha lite luft. Och jag är ledsen att jag smet iväg, jag ska inte göra det igen, okej Harry?

Haruka morrade, hon hatade det smeknamnet. Men hon älskade Aurora, den dumma valpen. Hon älskad henne av hela sitt grävlingshjärta.


Aurora borstade tänderna när det knackade på dörren.
-Decan är det du?
-Nej pappa det är jag!
-Kan jag komma in?
-Ja jag har precis borstat klart

Xi kom in. Han tittade på sin dotter och kliade sig i nacken.

-Alltså, jag förstår att du behöver komma iväg från tomten. Men du får inte skjuta bort oss eller lura oss. Jag och din mamma pratade, vi tänkte att du kan få gå till ödestranden bakom huset. Din mamma ska visa dig hur man tar sig dit. Men du måste fortfarande SÄGA till okej?

-Oh, får jag vara där själv också?
-Hm, ja. Om du säger till. Xi var inte förtjust i idén men tänkte att det är bättre att hon går dit än smiter.

Ytterdörren slog igen.

-Aurora? ropade Decan


Aurora kom ut och Xi följde efter henne. Decan tittade på honom och han nickade till svar.

-Vi kommer att gå dit men det kommer en båt och hämtar mig sen för jag måste iväg och sälja grödorna jag skrödat. Okej?

Aurora nickade. Hon älskade sin mamma och hennes mamma älskade henne men Decan kunde verkligen inte prata bekvämt med barn.

De gick till stranden som verkligen låg precis bakom huset.
Innan taxibåten kom kom Aurora på en sak.

-Pappa sa att jag inte får lämna tomten för att ni måste skydda mig, men han sa inte mot vad.

Decan spärrade upp ögonen och stelnade till.
-Öhhm.. det är... monster.. Ja, onda monster. Stora hemska varelser som finns där ute. Så du måste stanna här eller på tomten. För annars... kommer de... kidnappa dig! Ja, kidnappa dig!

Båten hade nått fram till stranden och Decan suckade av lättnad.
-Oj där är båten! Måste gå, men nu pratar vi inte mer om det här okej? Och gå RAKA vägen hem.
-Okej.
-Lova mig Aurora.
-Jag lovar mamma svarade Aurora.

Hon stannade och lekte en stund men tröttnade efter en stund. Vädret var inte speciellt bra, så hon gick hem igen.


Det tog ett tag men långsamt började hennes föräldrar lite på henne igen, men bara om Haruka var med henne. Xi hade börjat åka allt mer till bibliotek för att studera, varje gång köpte han en lott på vägen. Hans aldrig något till någon för han visste att det var dumt. Man vinner aldrig, men han ville ändå försöka.

Decan spenderade mycket tid i trädgården och trivdes väl med det. När Aurora var hemma var Haruka med henne. De började bli gamla båda två men när de var där ute i trädgården och skämtade och skrattade tillsammans, då kände de sig unga igen.

Decan hade även börjat med att rädda smådjur i området. Folk hade börjat ringa henne om de hittade en förrymd sköldpadda eller skadad fågel. Hon åkte ut och hämtade dem och skötte om dem innan hon släppte ut dem igen. Hon hade alltid trivts bäst med djur.

Familjen åt middag tillsammans. Xi skulle iväg till biblioteket och Decan skulle ut och promenera och se vad hon fann.

-Vad ska du göra? frågade Xi Aurora.
-Plugga och leka med Vicke.
-Vicke alltså, ni är bra vänner ni!
-De bästa, Vicke berättade att...
-Berättade? Kan leksaken tala?
-Det är ingen leksak, Vicke är min vän.

Xi nickade och tittade på Decan som granskade sin dotter. De skulle nog tala om detta när de var ensamma..



Decan gav sig iväg och hittade massa containrar som hon dumpstrade i, det var något hon inte gjort sedan hon var ungdom men det var en kick i att leta i bland skräpet och finna små guldkorn!

Hon hittade två ädelstenar, en ovanlig japansk skalbagge och lite saker till hemmet som var precis som nya! Sicken lycka!

På vägen hem hittade hon också två guldklimpar och lite blommor. En stor vinst tyckte Decan som gav sig hemmåt med lycka i stegen!

Aurora hade varit vid stranden och beslöt sig för att ta en annan väg hem, det fanns en omväg som borde gå hem till henne till slut.

När hon kom upp till vägen insåg att hon inte visste riktigt vart hon var. Hon såg ett blått hus lite längre bort. Hon såg en gammal cykel ligga slängd längst vägen och beslöt sig för att låna den för att cykla dit för att fråga om vägen.

Det visade sig vara en Elixiraffär! Kvinnan som ägde butiken hälsade på henne när hon kom in, och Aurora förklarade att hon var vilse så berättade kvinnan att hon bara gått åt fel hål! Det var betryggande tyckte Aurora som skulle gå hem igen men kvinnan var så snäll och affären såg så spännade ut att hon frågade vad hon sålde.

-Elixir, magiska stavar, stenar och annat som har med magi att göra förklarade affärsinnehavaren.
-Oh har du något elixir som gör att andra kan se min låtsaskompis?
-Låtsaskompis? Det finns inga såna elixir, låtsaskompisar finns bara för dig själv.

Aurora blev irritera över vad hon sa, hon betedde sig som om Vicke bara var en fantasi och de var hen verkligen inte!


Aurora tog bakvägen ut och såg massa fjärilar som hon fångade, hon visste att hennes mamma brukade sälja fjärilar så hon tänkte att hon kunde säga att hon fångat dem vid stranden.


Hon skulle precis ta sig hem igen när hon såg en spännande bärbuske!
Hon tänkte bara gå förbi, det är urbota dumt att äta bär från en främmande buske men... det såg så gott ut att hon tog en endaste.

Och hon kände en fantastisk känsla i kroppen och kände hur hela kroppen blev varm, men hur glad känslan än var var hon allt annat än glad när hon såg ner på sin hand och såg att hennes hud färgats blå...


Hon slängde sig på cyklen och cyklade snabbt tillbaka till omvägen där hon funnit cykeln och beslöt sig att skynda tillbaka till stranden.

Hon hade hoppats på att ingen märkt att hon försvunnit men hur skulle hon förklara att hon var blå!?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar