Decan stod och förberedde frukosten och fnittrade åt något Haruka sa till henne när Aurora snabbt gick förbi dem och raka vägen in i badrummet.
Decan tänkte fråga vad hon hade för planer för dagen men såg att Aurora vaknat på helt fel sida och tänkte att det var bäst att låta bli.
Aurora gjorde sig i ordning tog på sig kläder, Hon gick ut och ställde sig på verandan.
Det regnade, så hon väntade tills hon fick syn på skolbussen.
Hon kunde höra Vicke ropa på henne, men hon var trött på att andra sade till henne vad hon skulle göra så när bussen kom sprang hon ut till den.
Bussen var tom som vanligt men hon var ändå väldigt nervös. Hennes plan var att bara stanna till lunchtid innan hon skulle ta sig hem och äta så att hennes föräldrar inte misstänkte något.
Men vad hon inte räknat med var att hon skulle träffa någon...
-Du är inte ny, visst har du varit här förut? sa en kille med långt hår som hela tiden föll i ansiktet på honom.
Aurora stelnade till på skolgården. Hon trodde att hon alltid lyckats vara där obemärkt.
-Det är lugnt, jag ska inte berätta din hemlighet. Jag har ingen att berätta det ändå... han skrattade nervöst.
Aurora tittade upp på killen och såg att han såg annorlunda ut, hon kunde först inte sätta fingret på vad det var förrens hon insåg att han hade väldigt stora ögon.
Han slog ner blicken och lät håret falla fram igen.
-Vem är du? frågade Aurora.
-Ingen alls egentligen. Men den stora frågan är vem du är?
-Aurora. svarade hon och vände sig om. Hon ångrade sig, detta var inte en bra ide och hon måste hem nu.
-Vänta, snälla...
Det var något i killens röst som fick henne att stanna och vända sig om.
-Får jag träffa dig igen?
Aurora tänkte efter. Detta var inte en bra ide, henne föräldrar hade blivit väldigt arga om de fick veta... OM, de fick veta.
-Okej, möt mig vid stranden längst ut på den norra udden. Vet du vart det ligger?
-Vid den gamla övergivna Sea Side-tomten?
-Den är inte övergiven! sa Aurora något förnärmat och skyndade sig hem.
Hon hade tur och lyckades komma hem innan någon hade lämnat hemmet. Haruka sneglade på henne och Aurora visste att hon visste att hon gjort något hon inte får. Men böjde sig ner och kliade henne på magen tills blicken mjuknade. Haruka var för gammal för att orka bry sig om allt här i världen.
-Vart har du varit? frågade Xi över tidningen.
-På stranden, jag har kollat på stenar och snäckor, till ett slott jag bygger. Jag ville simma men det är för kallt...
-Oh ja, du får nog vänta ett tag till så du inte blir sjuk.
Aurora slängde i sig lite lunch och gick sedan mot ytterdörren
-Ska du ut igen?
-Jaaa pappa! Jag vill bygga klart!
-Har du gjort dina läxor?
Aurora suckade. "SKIT! Det hade jag glömt av" tänkte hon. Hon försökte komma på något att säga medan hon tuggade på insidan av kinden.
-Äsch, gör dem i kväll då. Men bara för idag! sa Xi. Aurora kramade honom, hennes älskade lättlurade pappa!
När hon kom ner till stranden stod han där.
Och hon kände ett pirr i magen som hon inte känt förut.
När hon stod bredvid honom räckte han fram handen.
-Mitt namn är Sam
-Mitt är Aurora.
-Vilket annorlunda och fint namn. sa Sam uppriktigt och Aurora rodnade och tittade ner i marken.
De båda tonåringarna pratade länge om allt och inget och kom sedan in på serietidningar något som Aurora tyckte om att läsa på plattan, det visade sig att Sam också var ett stort fan av serietidningar.
-Brr. Det börjar bli kallt sa Sam.
-Ja förlåt att vi inte kan gå in, jag... får inte ta hem folk.
-Det är okej, jag gillar inte att ta hem folk heller, min pappa är... speciell.
-Hur så
-Äsch, vi kan ta det en annan gång.
Aurora som satt i sanden bredvid Sam tittade ut över havet och var tyst en stund. Det började bli dags att gå hem.
-Min mamma är inte heller som andra. Så jag tror jag förstår.
Sam nickade.
-Aurora?
-Ja?
-Hur kommer det sig att du inte går i skolan?
Aurora kramade sina knän och tänkte efter. Hon hade insett att det inte fanns några faktiskta monster i världen, att det snarare är så att hennes föräldrar var överbeskyddande över henne av andra anledningar. Fast efter att ha läst tidningar har hon märkt att människor också kunde vara monster, kanske var det de som de menade?
-Ja... Jag gör bara inte det. Egentligen får jag inte lämna tomten alls. Förutom att jag får komma hit då. Jag har spendera större delen av min barndom vid denna stranden.
-När du inte smitit iväg till skolan då? sa Sam.
-Haha, ja förutom de dagarna.
Aurora reste sig upp och Sam förstod att det var dags att gå.
-Får jag träffa dig igen?
Aurora rodnade och nickade.
De bytta telefonnummer innan Sam tog en omväg därifrån.
Aurora hade precis kommit innanför dörren när Xi kastade en sträng blick emot henne och hon förstod vad han menade och gjorde sina läxor med en gång. Dock var hennes tankar någon helt annanstans.
När hon var klar och ätit middag drog hon sig tillbaka i sitt rum med plattan. Hon bestämde sig för att kolla upp några serier som Sam hade tipsat om.
Det var precis efter att Aurora hade bytt om till pyjamas när hennes telefon plingade till hon kastade sig över den och visst var det Sam som smsade och sa att han hade haft det trevligt idag.
-Du borde inte göra det där. hördes en röst bakom henne.
-Vicke! Du skräms. Aurora hade inte märkt att Vicke stod precis bakom henne.
-Du borde inte smita iväg, dina föräldrar har sagt att du inte får.
-Men jag KAN inte leva instängd här längre, jag är snart vuxen jag vill leva!
Vicke såg ledsen ut.
-Förlåt Vicke, du är fortfarande min bästa vän.
-Inte länge till, du behöver mig inte längre. Det är nog dags för mig att dra mig vidare snart.
-Vicke, snälla
Vicke kramade Aurora innan hen gick tillbaka till dockform.
Att bli vuxen är inte lätt och Aurora kunde inte somna, hon låg bara och såg ut över havet.
Vad skulle hon ta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar