Våren är i full blom och Xi fortsätter att träna hårt, kampsport var något han älskade att göra. Det påminde honom om sin barndom och hur hårt han slet när han var liten.
Och bara för att man är gammal så betyder det inte att man inte kan vara i god form!
Decan stod och tittade ut över havet, hon älskade denna tomten. Hon älskade detta landet, detta klimatet.
Hon var trött på Monte Vistas kvava värme och njöt av att se vinden och se havet kasta sig mot klipporna.
En skarp smärta fyllde Decans bröst. Hon saknade Danielle. Hon undrade hur det var med Siri och deras son David. Hon visste att detta var det bästa för alla men hon undrar ibland om detta verkligen var enda sättet. Det verkar ju inte som om de var i någon fara.
Kunde hennes mamma haft fel?
Decan var inte den enda som var i djupa tankar.
Aurora stod i köket och var något förtvivlad.
Hon hade köpt en klänning och ett par skor på faktura för balen. Men hon har inga pengar så hon kan inte betala den. Så hennes föräldrar kommer se räkningen och hon vet att de inte har råd egentligen...
Skulle hon verkligen göra detta? Vad skulle hennes föräldrar säga om de visste vad hon planerade?
Aurora skakade på huvudet. Hon har gjort sitt val, hon tittade på klockan och såg att det snart är dags och hon får passa på medan hennes föräldrar inte var inne.
Det är inte helt och hållit hennes fel! Det är klart att hon vill leva! Alla andra ungdomar ska ju på balen varför skulle inte hon få gå?
Hon tittade sig i spegeln. Hon rättade till sitt bruna hår. De ljusa nästan orangea slingorna syntes inte så tydligt längre, de syntes mer förr, när hon var liten. Aurora såg både sin pappa och mamma i sitt utseende. Hon fick dålig samvete, mest för sin pappas skull. Hon hatade att ljuga för honom.
Men hon vill vara som alla andra. Hon vill vara fri.
Utanför stod en limousin, Sam hade tydligen slagit på stort! Hon hoppade in i och insåg att hon var ensam, så klart blev hon hämtad först.
Mängder av känslor strömmade över henne men främst spänning och iver. Hon ska på bal!
MED SAM!
Klockan var mycket.
Decan såg ut över tomten.
Vart var Aurora? Hon hade inte sett henne på nästan hela dagen, det är ju inte helt ovanligt men hon hade en känsla i magen av obehag.
Decan gick ner till stranden och insåg att Aurora inte var där. Hon sprang tillbaka upp och ropade och kollade hemma igen men ingen var där. Xi var på biblioteket.
Hon försökte ringa Auroras telefon men det var ingen som svarade. Hon gick ut i sin trädgård och försökte ta det lugnt, hon petade i rabatten och ringde Xi istället.
-Hej, jag ska snart...
-Aurora är borta.
-Va? Sen... är hon inte på str..
-Jag har SJÄLVKLART kollat på stranden hon är inte där. Och det ser inte ut som hon varit där heller. Vad ska vi göra?
-Jag ringer en taxi och börjar åka runt i staden. Stanna du hemma och vänta ifall hon kommer hem, jag kontaktar polisen också.
Decan gick fram och tillbaka i rabatten ett tag till tills att hon gjorde mer skada än nytta. Hon gick och satta sig i sängen med Haruka brevid sig.
-Tror du hon är okej?
-Det måste hon vara, förlåt, jag hörde inte när hon smög ut...
-Det är inte ditt fel gamla grävling sa Decan och klappade Haruka.
Haruka har blivit gammal, Decan med för den sakens skull. Hon kunde inte hålla reda på allt.
Efter många timmar somnade Decan och Haruka sida vid sida.
Xi åkte fortfarande runt i cirklar och polisen hade nu slagit följe med honom.
De hade frågor angående att de aldrig hört talas om henne innan, och undrade varför hon inte gick i skolan men Xi sa att det fick vänta.
De måste hitta deras dotter nu.
Det hade precis börjat ljusna och Decan sov djupt, stressen och oron hade gjort både henne och Haruka helt utslagna.
Xi satt på polisstationen och gick igenom bitar om varför de flyttat dit och varför Aurora inte gick i skolan.
Aurora hade precis blivit avsläppt efter att ha spenderat natten med Sam. Under balens gång hade de dansat allt närmare och till slut kysst varandra. Berusad av nya känslor och sin första kyss glömde Aurora av tiden. Hon var så trött när hon kom hem att hon knappt tog sig upp för trappan och slängde sig på sängen.
Hon hade inte en aning om hennes föräldrars oro.
På sin byrå ställde hon fotot som fotografen tagit på dem och log när hon somnade med klänningen på.
Om hon visste vilka problem hon ställt till med hade hon nog inte somnat så lätt...
Eller om hon visste vilka konsekvenser denna kvällen skulle ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar