Månen stiger över Sunset Valley. Sommaren är här och nätterna är svala och ljusa.
Haruka sover djupt efter att ha lekt med Decan hela dagen, och Xi ligger och viskar med Xi i deras säng för att inte väcka henne.
Men de är inte de enda som är vakna.
En utomjording springer tyst fram till familjen Mwaris hus och undersöker det från alla vinklar.
Personen tar fram en apparat som hen använder för att göra olika typer av mätningar. Apparaten verkade även spela in det utomjordingen sa med viskande röst.
Aurora som inte kunde sova var uppe och åt en macka och tyckte att hon hörde något, så hon gick och tittade ut genom hallfönstret och såg att det stod... någon i deras trädgård.
Aurora gick ut och utomjordningen stannade upp och vände sig om och gick emot henne. Hen hade stora svara ögon, grön hud, spetsiga öron... Hen hade något bekant över sig.
-Vem.... vem är du?
-Xksaijs SjhuI a'Sui?
-Jag förstår inte?
Utomjorden tittade stumt på Aurora ett ögonblick. Sedan verkade något gå upp för hen som tryckte på en knapp på sin dräckt.
-Nu? Förstår du nu? svarade en metallisk röst.
-Ja, vem är du?
-Jag är F'oxs. Jag undersöker en avvikelse på denna platsen.
-Avvikelse?
-Ja, du bland annat. Och en humanid till?
-Min mamma... sa Aurora.
Aurora blev rädd, vad kommer denna utomjording göra med henne? Vilken sida står hen på?
-Jag vet vem du är. sa F'oxs som om hen läst hennes tankar.
-Snälla, skada mig inte, vi har inte gjort något, vi...
-Ta det lugnt. Jag undersöker bara, jag känner till ert fall. Vi försöker skydda er, men ni försvann länge. Men jag vet inte om jag kommer rapportera in detta. Jag ska göra en uträkning för att se vad som kommer hålla er mest säkra.
-Tack, jag..
-Du behöver inte tacka. Jag gör mitt jobb. F'oxs skakade Auroras hand och gick sedan ner till stranden bakom huset. Aurora tyckte sig se ett snabbt ljus flyga förbi men hon var inte säker. Hon kände sig plötsligt sömnig och gick in för att sedan sova tungt resten av natten.
Sam var nervös men Aurora lugnade honom. Hon visste att det inte var någon ide att hon var nervös och stressade upp sig hon också.
Decan tvättade av sig själv efter att hon badad Haruka som rullat sig i hennes trädgård och Xi satt och läste tidningen.
De tappade båda hakan när de såg att det stod någon bakom Aurora och alla satte sig vid köksbordet.
-Så. Det här är Sam. Han är min... vän. Vi gick på balen tillsammans. Vi tänkte fortsätta träffas, men jag ville att ni alla skulle träffa varandra.
Decan var den första som sa något vilket förvånade Aurora.
-Så, välkommen in i familjen då Sam!
Sam tackade och gnuggade händerna nervöst. Xi som annars brukar vara den trevliga och pratsamma muttrade mest och tittade strängt på Sam.
Aurora förstod att han var orolig och försökte lätta upp stämningen.
-Jag och Sam tänkte plugga nu sa Aurora och tog fram sina skolböcker, Xi och Decan förstod piken och gick ut i det fina vädret istället.
Utomhus ser Decan att Haruka beter sig konstigt och springer fram till henne och när hon når fram inser hon vad som är på väg att hända.
Hon skriker rakt ut och Xi kommer springande och ser vad som händer.
Haruka är på väg att lämna jordelivet.
Haruka vänder sig mot Decan och säger.
-Farväl tvåbening. Det kommer nog att komma någon i mitt ställe i framtiden, vem vet. Men min tid är över. Ta hand om dig och din valp.
Decan försöker svara men Haruka hör inte längre. Hon hälsar på Liemannen som om det vore en gammalvän.
Liemannen tar upp Haruka i famnen och viskar till henne. Decan hör inte vad de säger men Haruka skrattade sitt morrande skratt, vilket var en klen tröst, men ändå en tröst.
Liemannen öppnar ett ljus och kastar upp en pinne i det och Haruka följer efter.
Decan bryter ihop och Xi håller henne i sin famn.
De har vandrat tillsammans så länge och så långt. Decan kan inte förstå att det redan är slut.
Decan och Xi fixar en gravplats till Haruka nära dammen, här brukade hon jaga insekter och rulla sig i leran vid dammen.
Här är hennes sista vila.
Decan stannar kvar vid Harukas gravsten och Xi går in och tar Aurora åt sidan och berättar vad som hänt.
Aurora går fram mot Sam som tar emot henne i sin famn. Han var verkligen hennes bästa vän. En fantastisk trygghet.
Sam stannar ganska länge, och äter till och med en tyst middag med familjen innan han ska ta sig hem. Han följde Aurora till sitt rum och sa att han hittar ut själv, på vägen ut möter han Decan.
-Du har ett bekant utseende.
-Oh...
-Det är okej, jag är bekant med.... personer långt, långt bortifrån om du förtstår vad jag menar.
-Är du? Menar du att ni... också är... inte helt härifrån?
-Ja, men Aurora får berätta själv när hon känner sig redo. Jag behåller din hemlighet tills du vill dela med dig av den.
- Tack jag... Visste inte hur jag skulle berätta det men nu känns det enklare.
Sam går mot ytterdörren men stannar ett ögonblick.
-Jag beklagar verkligen vad som hände med Haruka, hon verkade vara en trevlig grävling. sa Sam och lämnade sedan huset.
-Det var hon. Det var hon verkligen. sa Decan ut i luften.
Dagen efter flöt långsamt på, det var tystare än någonsin i huset. Decan fick ett samtal från sin chef som undrade om hon akut kunde åka på en resa i hennes ställe och Decan säger att hon återkommer snart.
Hon pratade med Xi om det som säger att en resa skulle göra henne gått, Aurora har Sam som kan hålla henne sällskap om hon tyckte det var okej att de åkte.
Xi gick upp till sin dotter och frågade om det var okej, vilket Aurora lovade. Hon hade nog tyckt det varit skönt att vara ensam ett tag ändå.
På kvällen åkte taxin iväg, och Decan suckade.
Xi hade rätt. En resa gör dem nog gott.
Aurora gör inte mycket kvällen efter att hennes föräldrar åkt. Hon åt middag framför tvn och somnade sedan framför den.
När solen sakta började stiga upp över Sunset Valley igen och torka upp nattens regn stod någon utanför dörren. Det var en polis. Eller i alla fall en man klädd som en polis som undersökte först dörren och sedan gick runt huset.
Men vad han gjorde gick inte att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar