Vintern var nästan här, och livet var lugnt i Sunset valley.
Decan var på väg till biblioteken när Xi sa att han hellre ville vara hemma och vila. Decan kände en tyngd på sina axlar. De var gamla nu, det är normalt att vara trött men ju äldre hon blev ju mer orolig blev hon över hur deras dotter Aurora skulle klara sig. Hon visste att Xi kände samma sak.
Decan kom fram och hittade en avancerad bok om trädgårdar och slog sig ner och läste, men hon kände sig ensam. Det var en ovanlig känsla för henne. Hon brukade trivas men saknaden av Haruka fanns fortfarande där.
När hon skulle gå hörde hon några ungdomar prata högt.
-Men har du sett den nya gatumusikanten? Aurora tror jag hon heter! Hon är jättebra, mycket bättre än de gamla vanliga musikanterna som en sätt förut.
-Ja, jag har faktiskt sett henne, hon är ny va?
Decan stannade upp, ja. Aurora hade varit frånvarande allt mer, hon hade alltså börjat sjunga på stan. Hon suckade och begav sig hemåt, det kanske var lika bra? De hade varit trygga här, ingen verkar känna till att de bor här och Aurora måste skaffa sig en karriär. Hon kan inte leva instängd hela livet, hon är sin mors dotter och Decan vet hur hon själv kände över att vara instängd.
Väl hemma hörde hon Xi sparra på baksidan, hon smög sig fram för att överraska honom men han hörde henne och attackerade först. De sparrade ett tag och Decan vann, nästan.
-Kom nu gamling, så tar vi en dusch och sover igen. Jag trodde du redan lagt dig? sa Decan till Xi.
-Det hade jag, men jag kände att jag ville skingra tankarna lite.
Decan kysste sin man och tog hans hand för att gå in.
Det var tidig morgon och Aurora hörde sina föräldrar sova tungt, när hon öppnade dörren så såg hon att den första snön hade kommit. Den var vit, mjuk och ren.
Vilket fick henne att känna sig ännu sämre till mods. Hon hatade att ljuga. Hon måste berätta vad hon gör för sin mamma.
Det blev varmare över dagen och den lilla snön som kommit hann smälta bort, men det var en bitande kyla i luften som antydde att den kommer komma tillbaka snart.
Aurora satt hade sjungit i parken ett tag innan hon begett sig för att försöka plugga lite om sociala medier innan hon skulle träffa en kvinna på intervju.
Sociala medier, det är var en behöver kunna för att lyckas! tänkte hon för sig själv, men hon kunde inte slappna av.
När hon träffade kvinnan Ann i festivalparken var hon väldigt nervös men svalde ner det hela.
Hon gav henne ett smakprov på vad hon kunde och Ann blev nöjd över vad hon såg!
-Du får en anställning! Du börjar på en gång.
Det betydde att Aurora nu behövde sjunga ännu oftare, vilket hon älskade. Men det pushade ännu mer på att hon var tvungen att berätta för sin mamma. Hon jobbade hela dagen och när hon kom hem var hon för trött.
Familjen åt mat tillsammans och Decan frågade inte vad hon hållit hus alls, vilket hon brukade. Anade hon något?
Senare i veckan var snön tillbaka, och nu verkade den vara här för att stanna. Auroras föräldrar var borta mycket, hotellnätter, middagar och liknade. De verkade för första gången, vad Aurora kunde minnas, avslappnade. En kan inte vara orolig hur länge som helst.
Aurora har tagit sitt eget löfte på allvar och passar in sitt förhållande med Sam på sin lediga tid, samtidigt som hon umgås med sina föräldrar när de väl är hemma.
Men idag skulle de till badhuset så Aurora sa helt enkelt att hon skulle träffa Sam i stadsparken och de bar henne bara hälsa honom.
Detta var så nära ett normalt liv som Aurora någonsin har haft.
I parken åkte de skridskor, hade snöbollskrig och bara umgicks. Sam var lite nedstämd, hon visste att det var för de inte träffades så ofta längre. Men hon tänkte att hon skulle försöka ta sig mer tid till honom, hon älskade honom trots allt.
Efter deras dejt passade Aurora på att jobba lite extra.
Hon försökte få in pengar så att hennes föräldrar skulle slippa tänka på det, de hade tagit hand om henne hela livet, nu var det hennes tur.
När Decan och Xi kom hem från badhuset var de fortfarande röda i ansiktet av värmen i batun, de skämtade med varandra och åt snacks i sängen medan de tittade på en film på plattan.
Helt plötsligt petade Xi på Decan och pekade mot andra sidan rummet.
Det var Haruka! Eller, Harukas spöke om inte annat. De båda satt helt tysta medan Haruka sniffade omkring och lade sig i sin hundkorg som Decan inte lät någon slänga.
Hon var glad över att se sin kära vän men fick samtidigt en känsla om att det var en varning. Något kommer hända snart och Haruka hade tagit sig från andra sidan graven för att vakta dem.
Var hon bara fåning, eller var det faktiskt ett omen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar